I en ny bok om Frida Uhl: Madame Strindberg - oder die Faszination der Boheme (Residenz Verlag 2011) har Friedrich Buchmayr skapat en delvis ny bild av denna mångfacetterade kvinna.
Buchmayr lyfter fram Frida Uhls kvaliteter som essäist och journalist i en tid då endast någon promille av denna yrkeskår bestod av kvinnor.
Hennes far den mäktige chefredaktören Friedrich Uhl betraktade sina två döttrar som änglar. Dotterns respekt för fadern var stor och hon ville vara honom till lags.
Fadern såg till att dottern varje månad fick skriva essäer i Wiener Zeitung och hon njöt av privilegiet att få bli publicerad, i eget namn i motsats till en annan kvinnlig journalist som också bereddes plats i tidningen men under manlig pseudonym.
Frida Uhl skickades av pappa Friedrich till München för att bevaka kulturlivet i Tyskland. Utan faderns godkännande reste hon till det mer lockande Berlin. Det som drog mest var magneten Hermann Sudermann. Uhl anslöt sig till den Tyska författarföreningen i Berlin och skrev ett drama, Mädchenehre, inspirerad av Sudermann.
På plats vid premiären av Sudermanns Heimat den 7 januari 1893 fanns Fräulein Uhl liksom Strindberg, som hon lärt känna genom att bl.a. läsa Fröken Julie, vars innehåll och författare hade väckt hennes starka intresse.
Efteråt inledde de två ett samtal på initiativ av Uhl. Nya möten följde, oftast efter hennes önskemål. Efter några turbulenta månader blev det vigsel på Helgoland den 2 maj.
En svår missräkning blev parets resa till England sommaren 1893. Den nygifta fru Strindberg hade grovt missbedömt makens anseende som författare i Dickens hemland. Vistelsen i London innebar för äktenskapet "the beginning of the end likväl som the end of the beginning". Till detta bidrog även Fridas läsning av den på tyska nyutkomna En dåres försvarstal.
Av en tillfällighet hittade Strindberg en essä som frun skrivit. Men hon kunde ju skriva! Något engagerat stöd för denna förmåga fick makan emellertid inte. Istället skickade Strindberg ett barskt brev till henne i London: han underströk att hon hade honom att tacka för sina framgångar och att han helt på egen hand skapat sina egna
När Frida upptäckte att hon var gravid ville hon mot makens vilja göra abort men efter ingripande av den nio år äldre systern Marie Weyr ångrade hon sig och dottern Kerstin föddes den 26 maj 1894 i Dornach där paret Strindberg funnit en tillflykt hos de välbeställda morföräldrarna, Cornelius och Maria Reischl.
Genom ett uppslitande brev från den svartsjuke Strindberg till sin fru - han var övertygad om att han gjorts till hanrej - sköt han äktenskapet i sank; en annullering - inte skilsmässa - ägde rum i februari 1897.
Exmakans ömma känslor och omsorger riktades nu mot författaren Frank Wedekind, som hon lärt känna i Paris och som blev far till deras son Friedrich Max.
Frida Uhl fick med åren svåra personliga problem. Alkohol- och drogmissbruk ledde till pinsamma incidenter. På nyårsdagen 1908 avlossade hon på Hotel Bristol i Wien ett pistolskott. Ingen blev skadad men skandalen tvingade henne att lämna Österrike.
Samtidigt som alarmerande rapporter om Strindbergs hälsotillstånd kom tog Frida Uhl vid årsskiftet 1911/12 initiativ till att grunda en kabaré i London. I en källarlokal under ett klädvaruhus på Heddon Street i Soho öppnade hon The Cave of the Golden Calf. På kort tid blev kabarén berömd och kvinnan bakom verket omtalad som Madame Strindberg.
I förhandlingar med Bonniers om arvodet för memoarboken Strindberg och hans andra hustru kom Uhl med skarpa krav. Uhl var missnöjd med att en ung kvinna, Karin Boye, skulle göra översättningen, det borde vara en man, tyckte hon: "Hjärnorna hos oss kvinnor sitter inte i huvudet".
Frida Uhl sög musten ur sin omgivning, sin familj, sina kolleger, sina älskare. Ett av hennes egna omdömen om sig själv är talande: "Jag är alltigenom nomad."
Hon var en modig kvinna som kämpade för att nå positioner i en värld som dominerades av män och hon har gjort avtryck i flera länders kulturliv.
Detta är värt att minnas liksom hennes nu av Buchmayr omskrivna betydelse som skribent och kulturell entreprenör. Hon dog ensam och olycklig i Salzburg 1943.