Stressar inte fram musiken
Med sin psykedeliska musik tog The Soundtrack of Our Lives Sverige med storm i mitten av 90-talet. I höstas kom nya albumet "Communion" och i kväll uppträder de på Kulturens hus.
Foto: ADAM IHSE / SCANPIX /
- Jag har vandrat i Afrika och rest runt i bland annat Marocko, Etiopien och Kenya. Jag inspireras av att resa.
Releasedatum för Communion sköts upp flera gånger och Ebbot förklarar anledningen att de ville överträffa sig själva.
- Det fick ta den tid det tog. Vi ville låta albumet växa fram i lugn och ro. Vi är väldigt kreativa i bandet och älskar att jobba.
Dubbelalbumet ger en annorlunda bild av hur bandets skivomslag brukar se ut. Bilderna visar plastiga människor med vita tänder och falska leenden som poserar i konstgjorda miljöer.
- Temat är masspsykos och ger en falsk idealbild av lycka. Det som alla strävar efter men ingen tänker på. Omslaget ger nästan en fanatisk känsla av konsumtionssamhället i dag. Överallt matas vi av dessa bilder helt omedvetet.
Hektiskt år
The Soundtrack of Our Lives har även ett nytt amerikanskt skivbolag bakom sig och 2009 ser ut att bli ett hektiskt år för bandet.
- Vi har tidigare legat på andra bolag i USA som inte har brytt sig. Nu arbetar vi med människor som gillar vår musik. Vi kommer att turnera hela året och självklart kommer vi upp till Norrbotten också.
De som har sett Ebbot live vet att han bara uppträder i kaftan, men han säger att det inte finns någon djupare mening bakom klädvalet.
- Jag passar i dem helt enkelt. Jag fick min första kaftan när jag var nio år och har gillat dem ända sedan dess.
Bröt ett nyckelben
The Soundtrack of Our Lives vann en Grammis för bästa grupp i början av januari, men annat såg det ut i slutet på 90-talet då de var nominerade i klassen bästa hårdrock.
- Vi var nominerade för albumet Extended Revelation for the Psychic Weaklings of Western Civilization som är så långt ifrån hårdrock som man kan komma. På den tiden hade vi ett skivbolag som inte hade någon kunskap om vår musik. Om vi hade vunnit så hade det varit samma sak som att ge priset till Pernilla Wahlgren.
När jag såg er spela på Hultsfred för 11 år sedan slängde du dig ut i publiken, kan vi förvänta oss någon sådant i kväll?
- Nej, jag är lite större nu och inte 15 år längre. Sista jag slängde mig ut i publiken var i Finland och det slutade med att jag bröt en killes nyckelben.
Stämmer det att du har fått förfrågningar från föräldrar som vill döpa sina barn efter dig?
- Jo, det stämmer. Det känns väldigt märkligt eftersom Ebbot är Tobbe baklänges. Jag har också för mig att det nästan bara är hundar som heter Ebbot.
Så jobbar vi med nyheter