Stor läsglädje i Tomasevics nya historieroman
BOKAnn Syréhn TomasevicGlas och askaAlbert Bonniers förlag
Foto: Kennet Ruona
Även om det handlar om över ett århundrade av europeisk krigisk historia, så känns läsningen lika trygg som Antikrundan på TV. Detta sagt som beröm, märk väl.
Hantverket är skickligt, gestaltningen och berättandet fungerar mycket bra, språket är levande och omväxlande, och avbildar med lätt hand den historiska patinan, utan att ta till några storvulenheter.
Det nutida berättarjaget i romanen, Amanda,har fått ett arv efter en Lili, vars förflutna pockar på Amandas uppmärksamhet. Hon beger sig till Wien för att ta reda på mer om Lili, än det hon redan visste.
Lili föddes i slutet på 1800-talet, i Elsass, som precis blivit tyskt. Hon får vara med om två världskrig och en emigration till USA, men mellan de hållpunkterna sätter så historien om Lili igång, berättad i historiskt presens.
Ann Syréhn Tomasevic håller i berättelsen med fast hand och om nu romanen bygger på verkligt stoff av något slag, så är det väl invävt i texten, utan att sticka ut. Mest autentiskt och hämtat från verkligheten känns Amandas process och inre förvandling under letandet efter Lilis historia. Amanda får omvärdera sig själv och sina relationer, och gestaltningen av detta tycker jag personligen är behållningen av boken.
Europas historia går inte att ändra på, men de enskilda livsödena som varit en del av den är ju vart och ett unikt. Det finns inget kollektivt över krig, utan endast individer.
Och precis som Antikrundan är ett sommarfenomen, så kan Glas och aska passa samma årstid med sin läsglädje, väl sammanhållna berättelse och ett rejält sidantal.
Så jobbar vi med nyheter