Stor artist i unik konsert

Jag såg nästan mer fram emot att få se Nina Kinert än Anna Ternheim i går. När Nina Kinert besökte Luleå i höstas gjorde hon en fantastisk spelning. Under gårdagens konsert hade hon lämnat bandet hemma och satt ensam vid ett piano och bjöd på ren popmagi. Nina Kinert fick även publiken att agera trummor med hjälp av stamp och handklapp till en av hennes låtar.
Hon bevisade att hon är så mycket mer än bara ett "förband".
Det var många som ville se Anna Ternheim under onsdagskvällen och Stora salen var i princip fullsatt. Det har nästan blivit en epidemi av singer/songwriters i Sverige, men som tur är så håller alla väldigt hög klass.

Anna Ternheim är en av dem som är mest etablerad och är något av en kronprinsessa inom den genren. Jag har sett henne uppträda tidigare och blev väldigt besviken, men Anna Ternheim måste ha haft en dålig dag när jag såg henne för under gårdagens konsert var det en helt annan person som stod på scenen. Hennes närvaro var perfekt och låtarna flöt in i varandra och bildade en enda lång musikalisk resa.

Underbara Nina Kinert var även med och körade. Det var en upplevelse att både se och höra två underbara sångerskor på samma scen. Jag älskade även stycket i början av konserten när bara trummorna och cellon fick utrymme mellan sången. Det märktes att konserten i går var genomtänkt och att inget hade lämnats åt slumpen. Det är underbart att se en artist som vill ge sin publik en fantastisk upplevelse, inte bara musikaliskt utan även rent visuellt.

Det är inte heller ofta som man ser någon spela såg under en konsert - och får det att låta bra också. Anna Ternheims version av Broder Daniels Shoreline var unik och ger mig gåshud varje gång jag hör den och Black Sunday Afternoon är ett mästerverk. Gårdagens konsert med Anna Ternheim var en allt annat än tråkig, den var unik. Hon är definitivt värd de två Grammisar som hon fick i år.