Steven Russell är lika långt inne i garderoben som tröjan du fick av moster Greta julen 1997. Hans liv går lugnt och stadigt framåt ? men en bilkrasch knuffar det i ett helt ny riktning. Steven inser att han är bög och tar snabbt konsekvenserna av sin läggning. Men inte av dess kostnader. För att finansiera sin nya livsstil blir Steven den skickligaste bedragare världen skådat sedan... Ja, sedan Blåsningen gick på bio.
Men än mer är I love you Phillip Morris en sorts Spielberg/DiCaprios Catch me if you can med avsugningar. Humorn är stillsam och intelligent, tonen modern och vuxen och man ska vara bra smart (eller påläst, den bygger på en sann historia) för att ha en aning om vart den är på väg.
Jim Carrey har som Steven Russell skalat bort 80 procent av sin Jim Carrey-figur och gör sin bästa roll sedan Eternal sunshine of the spotless mind. Och i hans nedtonade stunder, när Stevens kärlek till sin själsfrände Phillip Morris nästan blir honom övermäktig, är det så lätt att känna stor sympati för denna medmänniska som blir en tvångsmässig lögnare för att få kärlek, och lite pengar, ungefär som vi alla.