Skulpturer kan vara så mycket, som Rauno Stills "Båttur". Det är den skrövligaste båt som skådats, det är som om de två figurerna har stärkt sänglinnet till ett båtskrov. Själva ser de ut att vara klädda i rustningar och riktigt hur de tar sig fram är oklart. Här finns inget segel, inga åror, ingen utombordmotor. Det seglas vind för våg.
Denna lerskulptur är på något sätt typisk för Rauno Stills utställning. Den är overklig, humoristiskt surrealistisk i sitt uttryck. Vi söker en förklaring till det vi ser. Det gäller också andra delar av utställningen. En annan skulptur visar en liten man som samtalar med ett stort djurhuvud. Det kanske är en häst. Han sitter undergiven på en sten, i ett underläge, under den vidöppna hästtruten. Underdånigheten mot makten, ordergivning ur hästens egen mun.
Rent humoristisk är skulpturen "Flygare", en flygmaskin uppbyggd under en cykelstänkskärm och man undrar över flygförmågan, vad figuren under stänkskärmen kan styra med sin styrspak.
Det är roligt att stifta bekantskap med främst Rauno Stills skulpturer. I dem visar han den riktiga leklusten och uttrycksförmågan. I bildkonsten är han något mera tämjd. I collaget "Dårarna" låter han 1900-talets dårar passera revy, lite på avstånd bakom en ryttare på en tvåbent häst och med två huvuden. Ryttaren har en rovfågels näbb. Symboliken i bilden är lite svår att uppfatta. Dårarna Adolf Hitlers och Josef Stalins del i bilden är blygsam.
Sedan kan vi gå på upptäcksfärd bland tuschteckningarna, både i färg och svartvitt. De är outgrundliga. Där finns en ryttare på en tvåbent springare som liknar en farkost med ben. Vi blir inte klokare av titeln: "Teaterhäst". Och så mannen som har någon slags utväxt på ryggen med två mynningar och därunder något som liknar ett skivhjul från en harv.
Den outgrundlige Rauno Still finns det anledning att stifta bekantskap med. Men det gäller att passa på, söndag är sista utställningsdagen.