Stilistiskt hållbar
BOKPressa läpparna härAgneta KlingsporBokförlaget Mormor
Det är passionen och driften som är temat, med två närmast kamikazeliknande karaktärer i huvudrollerna. Iris och Frank är lika opassande som Bonnie och Clyde och lika förtappade som Adam och Eva i färd med att syndafalla.Det står nämligen klart redan från början att det kommer att gå åt helvete (och se där en koppling till förra boken i alla fall). Berättarrösten följer kombattanterna på beundransvärd distans, likt försångaren i något antikt drama, eller varför inte något av Brecht. Den skarpa belysning Iris och Frank syns i förstärks av berättandet i tredje person, och deras handlingar läggs ut som blottade patientjournaler eller bekännelser hos terapeuten.
Detta är ett svårt berättargrepp som löper risken att bli alltför beskriv ande, och kan få karaktärerna att kännas för avlägsna. Men den fullkomligt osentimentala Klingspor har både glödgat och vässat rakknivens egg och håller texten hela tiden mitt i ett brännande fokus.
Ämnet som sådant, passionens destruktiva baksida, visste säkert författaren tillräckligt om innan hon skrev denna bok. Romanen är inget specifikt utforskande eller upptäckande av de processerna. Klingspors projekt är istället att gestalta hur Iris liv söker sig in och ut ur den giftiga tornado hon hamnat i, när hon följt sin egen fria vilja. Sensmoralen kanske är att känslan inte alltid har rätt, eller att det är alltför lätt att blanda ihop drift och känsla.
Stilistiskt är Pressa läpparna här ytterst hållbar, med ett romanspråk som liknar novellens i sin direkthet. Boken kunde ha förtätats ytterligare, men är nu med sina 125 sidor en perfekt sträckläsning.
Så jobbar vi med nyheter