Morris Bellamy är besatt av författaren John Rothstein och hans romanfigur Jimmy Gold. Att rebellen Jimmy i svitens sista bok slår sig till ro med familj och jobb faller dock inte Morris i smaken. Han bestämmer sig för att uppsöka den åldrade författaren och straffa honom. Inbrottet i stugan där John Rothstein lever som eremit slutar med en kallblodig avrättning, och Morris försvinner iväg med en summa pengar samt en hel hög med fullskrivna anteckningsböcker. Det visar sig att Rothstein trots allt präntat ner en fortsättning på historien om Jimmy Gold.
Morris Bellamy blir tvungen att gömma undan sitt byte tills den värsta uppståndelsen efter mordet lagt sig. Han placerar dem i en kista och gräver ner dem vid en flodbank. Olyckligtvis döms han till livstids fängelse för ett annat brott han begått, och den nedgrävda kistan blir kvar i jorden i över trettio år innan den av erosion plötsligt blottläggs inför en pojkes ögon.
Den brådmogne pojken Peter, en mästare på att bevara hemligheter, skänker anonymt pengarna till sina föräldrar som har ekonomiska svårigheter. Han inser också att Rothsteins anteckningsböcker stulits vid mordet som begicks 1978 och att deras innehåll i stort sett är ovärderligt.
När Morris Bellamy slutligen släpps ur fängelset och finner att hans skattgömma plundrats blir han rasande. Jakten på Peter sätter igång och här kommer också den pensionerade kriminalaren Bill Hodges in i handlingen. Den som finner är den andra delen i Stephen Kings thrillertriologi där Hodges medverkar. Mr Mercedes, som var den första, släpptes för precis ett år sedan.
Stephen King håller som vanligt berättarmässigt hög klass. Ibland blir det lite stiltje och då infinner sig känslan av att vilken deckarförfattare som helst kunde ha skrivit detta, men när det verkligen bränner till visar sig dock den gamle gode King. Det märks hur han njuter av att i sin svarta humor släppa loss uttrycken, och i sådana stunder sitter man och fnissar åt beskrivningen av flugors surrande över ett ruttnande lik. Han slår skoningslöst mot de som förtjänar det, låter deras blod färga väggen och deras hjärnsubstans torka in i mattan. Alternativt bränner han dem levande. I sitt tema påminner boken om Lida, en av Kings största klassiker, som också handlar om besatthet av en skönlitterär författare och hans verk. Heter man Stephen King så är det helt klart ett vinnande koncept.