Dokumentären är helt i svartvit. "Man ska undra vad som är sant och vad som är falskt. Det svartvita bidrog till att förhöja den känslan", berättar Martin Åhlin.
Det hela började som ett "spontanprojekt" med längtan efter att göra något kortare, mer "lättsamt", efter hans två längre dokumentärer, "The Magnettes" och "Jag speglar mig".
Dokumentären är 20 minuter lång och följer statister bakom kulisserna, i väntan på att få filmas.
Han fick idén och nyfikenheten kring statister från Ricky Gervais tv-serie "Extras" (2005–2007) och från sin egen erfarenhet från filmbranschen. Intresset växte desto mer han filmade.
– Det är inte superfokuserat på hur det går till att vara statist, utan mer varför. Varför vill man göra ett sådant, ganska otacksamt, jobb som inte ger mycket betalt.
"Statisterna"
Har din bild av statist-jobbet ändrats under arbetets gång?
– Det jag upptäckte hos alla statister var en speciell gemenskap – alla känner alla. Det blir som att hänga med sina kompisar och träffa gänget, säger han och fortsätter:
– Det känns som att gemenskapen är det viktigaste och att det är kul att klä ut sig och vara någon annan för en dag eller två. Det handlar också lite om det här behovet av bekräftelse som finns hos alla människor. Det var det som kopplade ihop alla, och det var intressant – det blev som ett eget tema.
"Statisterna"
Han beskriver klippningen som "intensiv" och "snabb" med ständig dialog och en stor dos humor.
– Det här känns som en regelrätt komedi i mitt huvud. Den är varm och rolig med lite djup utan att gå in för mycket på deras liv. Den bara hintar om att det finns spår av ensamhet och att det kanske är därför de hänger med de här gänget och hittar gemenskapen i statisterna, men det är inget som utforskas på djupet.
"Statisterna"
Särskilt två är i fokus, Tore Isaksson och Inger Kalotini.
– Båda har varit med som statister och i mindre roller sedan 70-talet. Det är kul att se att de brinner så mycket för film, fast det inte har varit deras huvudsakliga karriärer, berättar Martin Åhlin.
Samtidigt som han filmar dokumentären, spelar Inger Kalotini in sin egenskrivna spelfilm om hur det är att vara statist.
"Statisterna"
– Det blir ett till lager när de filmar en egen film om sig själva. En till del humor.
Han fortsätter:
– Humor i hur de ser sig själva till skillnad från hur andra ser dem. Det ska kännas lite skrivet, även om det mesta är dokumentärt.
"Statisterna"
Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett filmen?
– Jag hoppas att de ska känna sig glada, jag aldrig gjort en komedi på det sättet förut.
"Statisterna"