Nigerianska Chimamanda Ngozi Adichie är ett nytt stjärnskott på författarhimlen. Det förstår man efter att ha läst recensioner av hennes två första böcker, En halv gul sol (2007) och Lila Hibiskus (2010). Lovorden och berömmen står som spön i backen för den 1977 födda Adichie, som i dag delar sin tid mellan hemlandet Nigeria och USA.
Efter att ha läst hennes tredje bok på svenska, novellsamlingen Det där som nästan kväver dig, är det bara att stämma in i hyllningskören.
Afrikas folkrikaste land verkar ha god jordmån för att producera stora berättare, med Wole Soyinka, nobelpristagare 1986 som den mest kände.
Huvudpersonerna i Ngozi Adichies tolv noveller präglas av en längtan och ett behov att bli sedd som den person de innerst inne är. Det vill säga bortom klass, kön, språk och religion. För att inte tala om hudfärg eller etnicitet.
Men eftersom Nigeria under lång tid var en brittisk koloni är kolonialismen och vad den gjort, och faktiskt fortfarande gör, viktiga beståndsdelar i nästan alla av Adichies noveller. Det gäller inte minst hur en människa utan att nästan själv reflektera över det frivilligt sätter sig själv i underordnad position, som om det vore det naturliga för en svart afrikan visavi en vit europe eller amerikan.
Storheten i Adichies texter är att hon inte skildrar över- och underordningen i bombastiska termer, utan genom små ord som kanske därför också stannar kvar hos mig som läsare.
Författaren själv stammar från Igbo-folket, som dominerade den del av folket som i slutet av 1960-talet försökte frigöra från centralmakten och bilda staten Biafra, med följd att krig utbröt. Adichie verkar sympatisera med dåtidens tanke, för tonen i några av novellerna andas nostalgi om vad som "kanske kunde ha hänt om vi vunnit kriget 1967", för att låna ord av professor James Nwoye i Spöken.
Chamamanda Ngozi Adichie bor även i USA, liksom ett antal av hennes karaktärer. Är det en tillfällighet? Knappast. Bra litteratur plockas inte från träd utan växer utifrån egen erfarenhet eller kunskap om andras faktiska situation i verkliga livet. Det vill säga hos verklighetens folk.
Läs Det där som nästan kväver dig, inte minst för språket, som är enkelt men aldrig banalt, och samtidigt vackert.