Stålbandet har flyttat ut i havsbandet
När det är sommar och sol flyttar en av Luleås jazzensembler ut sina jamsessions i skärgården. Alf Morin slår an det första ackordet med lika säkra fingrar som för 65 år sedan.
Foto: Simon Eliasson
Alf Morin sitter i sin sommarstuga och väntar otåligt på sina fyra medmusikanter. Det är ett tag sedan de träffades sist eftersom Alf varit lite krassligt när en gammal idrottsskada gett sig till känna, men nu kliar det i pianofingrarna igen, medger han. Han har ju spelat jazzmusik i över 65 år, så den vanan är inte lätt att lägga av med.
- Det började nog med min far, som var duktig på att spela dragspel. När jag blev stor nog att spela själv började jag också. Egentligen ville jag ha ett riktigt piano, men det hade jag inte råd med då så det fick bli "fattigmanspianot" - dragspelet, berättar Alf Morin.
Tillsammans med fadern och brodern KG Morin började han spela musik. Ofta med drag åt jazzhållet - det var den stora passionen.
- Hans mostrar som emigrerat till Amerika brukade skicka plattor till honom, berättar frun Inga-Britt som också delar Alfs jazzintresse.
- Speciellt var det Savoyinspelningarna på 78-varvare jag gillade. Charlie Parker, Dizzie Gillespie, Miles Davies...jag var tänd på bopstilen, fyller Alf Morin i.
Under åren kom det att bli många musikaliska möten. Själv spelade han i ett oräkneligt antal band - några av de mest kända var familjens eget projekt KG Morins orkester, Hardys och Swing Stars efter att familjen flyttat från Båtskärsnäs till Luleå. Alf bytte från dragspel till piano och vibrafon. Och så lärde han känna många nya vänner, bland annat Bertil "Casino" Forsman som han spelat med under många år.
- Han var ju några år yngre och på 50-talet brukade han komma hem till oss på kvällarna och spisa skivor, minns Inga-Britt och skrattar.
I Luleå blev Alf genast engagerad i Luleå jazzklubb.
- 50- och 60-talet, ja ända in på 70-talet var det en extra intensiv tid för jazzen i Luleå. Buddy Rich var här, Woody Herman, Donald Byrd och Mercer Ellington - Duke Ellingtons son. Efter spelningarna brukade vi ordna jamsessions. Jag brukade vara lite blyg, men ibland var jag med och spelade, berättar Alf.
- Fast det finns mycket bra musik i Luleå i dag också som jag och Inga-Britt brukar gå och lyssna på. Danne Johansson och Tommy Lakso tycker jag är fantastiska musiker.
Själv har han aldrig komponerat dock.
- Nej, vi spelade ju improviserad musik och det räckte. Det blev ju små kompositioner på sitt sätt. Jag har heller aldrig spelat efter noter utan på gehör.
När Alf Morin pensionerades från sitt arbete som reparatör på järnverket bildade han musikgruppen Stålbandet tillsammans med några andra pensionärer. Under vinterhalvåret träffas de och spelar tillsammans varje torsdag. Men i dag har de bestämt att träffas ute i Alfs och Inga-Britts sommarstuga.
- Nu kommer pojkarna, konstaterar Alf när vi hör bilar köra in på den grusade uppfarten.
Det blir en stunds febril verksamhet när instrumenten ska riggas upp på den skuggiga verandan. Ulf Omnell mixtrar med röret till sin tenorsaxofon och Ove Blom kopplar in sin elbas medan Birger Nordström packar upp sitt trumset och Ingemar Larsson spänner på sig dragspelet. Alf Morin tar plats bakom sin nya keyboard och musiken sätter igång - några jazzevergreens blandat med schlager och vals. Musiksmaken i bandet är delad, men på demokratiskt manér turas man om att bestämma. Snart börjar grannarna dyka upp mellan träden och sätta sig till rätta i solstolarna på gräsmattan.
Det blir något av en spontankonsert ute vid havet. Och visst sitter de gamla takterna fortfarande i.
Så jobbar vi med nyheter