Strax utanför paltarnas stad står Norra Pitholms första skola. Där bor i dag Stig Töyrä, 72 år. I fjol mötte Duo honom när han just flyttat in i skolan som då var ett rejält renoveringsobjekt och som efter att skolan stängdes på 1950-talet både hunnit verka som bönhus och sommarboende. Livet var under 2016 tämligen spartanskt för Stig men han trivdes ändå i stora drag.
– Tempen kunde ibland ligga på fem grader vid fönstren i rummet där jag sov, så det gällde att klä sig rejält.
Döttrarna, som bor i Öjebyn med sina familjer, får ofta se sin far somna när han är på besök hos dem.
– De har ju så varmt! Jag somnar på momangen, skrattar Töyrä.
Vi slår oss ned i köket som tidigare varit skolsal och samlingsplats för böner och predikningar. Stig serverar kaffe i koppar på fat, dukar fram fika och börjar berätta.
– Ja, du ska veta att jag jobbat. Sedan ni var här i fjol i januari har jag jobbat var eviga dag fram till strax innan jul då jag blev sjuk. Förkylning vet du. Kroppen behövde återhämta sig.
Stig visar bilder från fjolårets renoveringar och hårda jobb.
Det svåraste och mest kostsamma kom att bli att fixa vatten och avlopp.
– Det fanns en brunn här med gott vatten i. Men jag tog tester och den visade sig innehålla tre gånger så höga uranvärden som rekommenderas.
Han hann köpa ett uranfilter men inte installera det innan han fick tips om en ny sorts brunnlösning som han pyntade in 50 000 kronor i.
– De var här och sprängde med dynamit så det sjöng om det i fjorton dagar. Huset är starkt och byggt på friskt timmer från 1700-talet så det stod pall, men grannarna undrade ju vad man gjorde. De skrattade och sa att man är stenrik när man bor här, säger han.
Marken kring huset innehåller mängder av sten och malm. Stenhårda saker med andra ord. Men nu står vatten, toalett, tvättmaskin och dusch på plats.
– Det är underbart. Däremot var jag tvungen skjuta på iordningställandet av köket i och med att vattenhistorien tog sån tid.
På Blocket fann han köksinredningen som nu hänger uppe. Den gav han 1 800 kronor för.
– Och en fin diskbänk hittade jag för nästan inga pengar. Däremot blev bänkskivan dyr, runt 6 000 kronor.
För Stig är halva nöjet med boendet att få ta hand om genuint hantverk som bär en enorm potential.
– Jag har rustat upp hus på flera ställen tidigare. Jag trivs med det arbetet, det håller en igång. Att få dö i språnget vore en dröm för mig. Jag vill verkligen inte hamna på hem. Det här är mitt ålderdomshem. Det är här jag vill leva. Och vad ska man lägga sig på soffan för bara för att man börjar bli upp i åren?
I år fyller han 73 och stortrivs med livet. Han påtar på hemma, ska börja renovera vardagsrummet och siktar på att bygga en rejäl trapp upp på vinden där det tidigare var lärarbostad.
– Jag har ett rum där i norr som skulle vara ett underbart sovrum. Rakt under det har jag köket där jag ju isolerat nu men jag ser att rummet ovanpå drabbas av spillvärme. Det blir istappar och elände utanför. Så jag ska upp och tilläggsisolera och göra mig ett trevligt sovrum där tänker jag.
Att se Stig mata fåglarna, skrapa av snö från bron, vrida på radion i köket och koka sig en kaffetår är en fröjd för ögat. Det ger undertecknad en bild av livet som känns harmonisk och sann. Om jag får, vill jag leva som Stig Töyrä när jag blir äldre. Minus vissa delar av det omfattande renoveringsarbetet.
Vad har du för råd att ge till oss som drömmer om gamla torp och att bo i dem?
– För det första, om du inte gör en stor del av renoveringen själv, skippa det. Inga pengar i världen klarar att renovera sådana här hus med hantverkare då det kräver för många dyra arbetstimmar.
– För det andra, se till att njuta av det enkla. Måste man ha det senaste? Måste man ha alla bekvämligheter som folk skaffar sig? Jag är tacksam att få leva så här enkelt och bra på en god plats på jorden. Jag har ingen bil till exempel men i Piteå går det fint med bussar och kommunen är otroligt lätt att ha att göra med. Det finns en hjälpsamhet både på kommunen och runt omkring i grannskapet som är underbar att få känna när man som jag kommer tillbaka till norr efter decennier söderut. Piteå är finfint att bo i.