Vårvintern har anlänt med full kraft och då kommer de gamla kärnfulla orden till pass: Nöisnin (nysnön), kornsnin (kornsnön), kremma (kramsnön), fleist (kallsnö), skaran (skaren) - och så den allra bästa skaren: hästskaran. I dagarna har också taklekan iakttagits, det vill säga det har droppat från taket.
Malin Carlsson, Göran Gyllemalm, Nanna Drugge, Håkan Andersson och Bernt Selberg är några av deltarna i gruppen som sedan hösten 2010 regelbundet samlats för att tala Överkalixbondska. Samtalen, som mestadels rör sig kring väder och vind, spelas in och ligger till grund för konstprojektet Spår. Bakom projektet står konstnärerna Maria Johansson och Ziska Szemes.
Syftet är att visa vad som händer globalt när de lokala språken försvinner. Hur miljön förstörs och klimatet förändras när vi inte längre har ord för det som finns i vår närhet.
- Tanken är att ett lokalt språk har en starkare förankring till naturen och den lokala omgivningen. Det här projektet handlar om vad som händer när vi använder ett språk som inte har koppling till landskapet, säger Maria Johansson.
Hon har rötterna i Rödupp men bor numera i Amsterdam. Hon tillhör en generation som inte talar bondska men som förstår en hel del. Då och då under samtalen dyker dock för henne helt okända ord upp.
- Det är otroligt fascinerande att lyssna till, säger hon.
Nyligen fick hon lära sig att Överkalixbondskan har ett eget ord för norrsken: ladren. Var det kommer ifrån kan ingen i gruppen förklara.
- Det är nog så gammalt att bara de som ligger i jorden hade kunnat svara på det, säger Håkan Andersson.
Ibland behövs bara ett enda ord på bondska för att beskriva något som skulle kräva många fler ord på svenska. Naturen, vädret och jordbruket är områden där bondskan är oöverträffad. Samtalet handlar om föret på Kalixälven, om betet för renar och växlar snabbt till inhumana kastreringsmetoder i det gamla jordbrukssamhället. En diskussion om myrar lockar fram beskrivningar av färgnyanser, typ av växtlighet och förekomst av kallkällor. Och visst är det märkligt med klimatförändringen då färjorna till Rödupp och Boheden gick ända till mitten av januari.
- Vi pratar mycket om hur det ser ut i omgivningarna, säger Malin Carlsson.
Hon är 85 år och under uppväxten i Allsjärv hade hon bondskan som sitt enda språk.
- Många som kom till skolan kunde inget annat än bondska. Det var också tvunget att läraren förstod bondska, annars skulle det inte ha gått. Vi fick inte prata bondska på lektionerna så man lärde sig svenska fort. Jag minns inte att någon hade problem med att lära sig, säger Malin Carlsson.
Hon har länge intresserat sig för att dokumentera det gamla målet och har gjort inspelningar med kvinnor som berättat om gamla tider, bland annat om hur det var att arbeta som mejerska och om det hårda livet under beredskapsåren då männen var inkallade
i det militära.
Dokumentationen är viktig. Gruppen är dock överens om att bondskans tid som ett levande språk snart är förbi.
- Det utarmas med tiden. Jordbruket och de gamla verktygen försvinner och då försvinner också orden, säger Håkan Andersson.
Han ser dock ett ökat hopp för bondskan tack vare sociala medier. Håkan Andersson är med i Facebook-grupper som handlar om Överkalixmålet.
- Varje dag kommer det frågor om ord på bondska, så visst finns det ett intresse, säger han.
I september 2013 ska Spår vara klart att visas för allmänheten. Verket blir i huvudsak en videoinstallation och första anhalt blir Norrbottens museum i Luleå. Det ska också visas i Köpenhamn och i Finland.
Samtidigt planeras ett bestående verk i form av en vägg med bildmaterial från Spår tillsammans med gamla arkivbilder från Överkalix. Avknoppningen har namnet Heima och ska placeras någonstans i centralorten, exakt var är ännu inte bestämt.