Redan innan jag började läsa Hans Olov Ohlsons nya roman Sånt som händer var min uppfattning att författaren i fråga är en finurlig herre som bland annat är känd för att skriva limerickar.
Att han älskar att leka med ord får jag ganska omedelbart bekräftat, men att han också är bra på att luras blir jag inte varse om förrän alldeles i slutet av boken. Mer om detta ska jag inte avslöja, för jag hoppas att ni som läser boken kommer att få samma aha-upplevelse som jag, samt ett gott skratt. Själv skrattade jag mest åt min egen förmåga att dra förhastade slutsatser.
Att även titeln kan tolkas på två olika sätt går hand i hand med klurigheterna i övrigt. Sånt som händer syftar nämligen inte bara på särskilda händelser utan också på just mänskliga händer, vilka blir betydelsefulla under denna tid i huvudkaraktären Alfs liv.
Gång på gång stöter han i olika sammanhang på dessa händer, ofta avhuggna, och får en känsla av att de har en mening, att de försöker säga honom något.
Han fascineras också av altarskåpet i Nederluleå kyrka med sin kvalitetsstämpel i form av en hand. Ett av berättelsens huvudspår är alltså Alfs försök att finna en lösning på hand-gåtan, detta samtidigt som han sörjer sin älskade livskamrat Marit som gått bort efter en tids sjukdom.
Berättelsen tar sin början vid Marits begravning och författaren lyckas på ett underbart och träffande sätt skildra saknaden av en närstående.
Med sorgen och förvirringen följer för Alf ett behov att vara nära andra kvinnor och de flesta damer han möter framkallar syndiga tankar hos honom. Under de här omständigheterna är han med nöd och näppe ursäktad, men i en annan situation hade han troligtvis blivit stämplad som desperat och besatt.
Hans Olov Ohlsons språk är lysande och romanens stora behållning finns just här, samt i hans miljöbeskrivningar av staden Luleå. I själva intrigen hade det gärna fått finnas fler konkreta händelser, detta för att komma vidare i berättelsen. Ibland känns det lite som att stå och stampa, man fastnar i långa dialoger samt i huvudkaraktärens tankar om allt mellan himmel och jord.
Fast i slutändan, när man drabbas av den tidigare nämnda aha-upplevelsen, så är plötsligt allt mycket roligare igen, och sammanfattningsvis så är det med glädje jag minns denna läsupplevelse.