Sponsringen död som valfråga

"Jag vill öppna för sponsring och donationer". Det sade den nytillträdda kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M) för fyra år sedan. Den heta diskussionen om sponsringens för- och nackdelar avtog sedan i takt med världsekonomins fall och företagens indragna avtal.
I dag uttrycker kulturministern och Leif Pagrotsky ungefär samma grundinställning: Gärna mer sponsringsstöd, men inte till kärnverksamheten.
- Det är en hygglig tonlägesförändring från S att jag talar så väl om sponsring, men jag tror inte att det ekonomiska är det enda viktiga, om man talar exempelvis om Göteborgsoperan och deras sponsorer är det också ett samarbete och ett utbyte, säger Leif Pagrotsky.

Därmed inte sagt att vare sig kulturministern eller Pagrotsky är beredda att ändra skattereglerna - tvärtom.
Rent konkret har den borgerliga alliansregeringen hunnit beställa utredningar, bland annat från Statens kulturråd. Den rapport som Kulturrådet lade fram i våras utmynnade visserligen i slutsatsen att "den stora potentialen sannolikt finns i att göra en del skatteregler enklare och förmånligare för den som på olika sätt vill stödja kultur".
Men hos kulturminstern tar det stopp.
- Jag tror det finns annat att borra i innan man ger sig på skattelagstiftningen, säger Lena Adelsohn Liljeroth.
Hon vill i stället tala med de företag som kultursponsrar och ser hur de jobbar.

Stockholms stadsteater avbröt för en tid sedan ett sponsorsamarbete när företaget i fråga ville produktplacera på Klara soppteater och dessutom kom med synpunkter på manus.
Men ett större hinder än dövhet inför den konstnärliga integriteten är företagens ointresse. Ingen påstår annat än att det svenska näringslivet har en starkare tradition av att sponsra idrott än kultur.
Men huruvida det är vanan eller skattereglerna som gör att företagen hellre bidrar med sponsorpengar i utbyte mot reklam på hockeytröjor än exempelvis symfoniker på bolagsstämman, beror på vem man talar med.
Kulturvärlden framhåller ofta att sporten har lättare att göra de motprestationer, ofta i form av reklam, som krävs för att sponsringen ska bli avdragsgill.

Även kulturutredningen föreslog en översyn av skattereglerna, men Mats Sjöstrand, tidigare generaldirektör för Skatteverket och ledamot i kulturutredningen, reserverade sig. Det är också hans linje som får gehör hos M och S; principen för den svenska skattelagstiftningen är så få undantag som möjligt, samma skatteregler ska gälla för alla.
- Det verkar som om lagen är skriven i sten, en gång för alla och inte kan ändras. Men det är ju ingen naturlag. Jag tycker inte lagen är skriven för kulturen, säger Eric Sjöström, chef för Kulturhuset och med lång erfarenhet av arbete med sponsorer.
Även Per Edlund, vice vd på Norrlandsoperan, vill ha en översyn av skattereglerna. Samtidigt ser han andra hinder:
- Möjligheterna till sponsring beror också på var man verkar. Volvo finns i Umeå men sponsrar bara i Göteborg. Samtidigt har vi blivit ett ganska starkt varumärke och det finns faktiskt företag som själva tagit kontakt med oss nu.
Pernilla Bergland Eduard, pressansvarig på Värmlandsoperan i Karlstad, hoppas att företagarna som har egen loge på Löfbergs Lila hockeyarena skaffar sig flera intressen.
- Eller att deras fruar gör det.

Sponsringen död som valfråga

Större möjlighet till skatteavdrag skulle öka kultursponsringen. Det är många kulturinstitutioner överens om. Men varken kulturministern eller Leif Pagrotsky (S) går dem till mötes.