Spöket bakom lilla Laban...
Vad har Bamse, Sune och Lilla spöket Laban gemensamt? Förutom att de är fiktiva figurer i barnlitteraturen? Svaret är spökskrivaren Jan Magnusson.
Foto:
Och faktum är att ett par av våra mest älskade barnboksfigurer har bytt författare under åren. Däribland Bamse, Sune och Lilla spöket Laban.
Kanske kan man kalla Jan Magnusson för en av våra mest lästa, men minst kända barnboksförfattare. För det är han som ligger bakom många av de berättelser som vi kan läsa om de folkkära karaktärerna,
Hans namn syns oftast i en fotnot inne i böckerna, som godkänts av de ursprungliga författarna.
Karriären som spökskrivare började när Jan Magnusson fick jobbet som redkatör för Bamse.
- Jag blev hembjuden till Rune Andreasson innan jag fick jobbet. Han spände ögonen i mig och frågade: vad kan du om Bamse? Han var väldigt mån om att Bamse inte skulle förvanskas. Han gjorde ju allt själv och jobbade jämt med sina berättelser, säger Jan Magnusson.
Och uppenbarligen klarade Magnusson provet, för han fick jobbet som redaktör och började skriva egna Bamse-historier.
Men efter några år kände han sig mätt och fick en tjänst på Egmont Kärnan som spökskrivare för de böcker som förlaget fått licens på. Däribland Lilla Spöket Laban och Sune-böckerna.
- Jag skrev ett par manus som Inger och Lasse Sandberg fick läsa och godkänna dem. Och Gunilla Bergström är ju väldigt mån om sin Alfons. Men det är roligt att göra det, säger Magnusson.
Men han erkänner att det inte är något enkelt jobb att gå i andras fotspår och gestalta deras karaktärer.
- Man måste fånga tonen rätt, för barnen ska inte märka att det är någon annan som skriver. Så jag läser alla böcker och söker efter rätt anslag. Klart att det inte blir helt likt och Sune-böckerna är svåra att skriva. Anders Jacobsson och Sören Olsson har ett speciellt sätt att skriva. Å andra sidan sa Anders Jacobsson att han inte skulle ha märkt något om han inte vetat att han inte skrivit boken, säger Jan Magnusson och skrattar.
Han säger att han finner en tjusning i att fånga de olika författarnas stilar och att han lärt sig mycket av det.
- Gunilla Bergström skriver ju ganska sparsmakat och är bra på att använda vanliga ord på ett poetiskt vis. Sandbergs å sin sida har mer egna och nyskapande adjektiv. Samtidigt kan det vara oerhört svårt för mig att skriva andras karaktärer eftersom de lever i dem som skapat dem. Jag måste däremot närma mig karaktärerna via språket, säger Magnusson.
Han ser inte heller något konstigt i att de ursprungliga författarna låter stafettpinnen gå vidare när de själva drar sig tillbaka.
- Inger och Lasse Sandberg ville ju att Laban ska leva vidare.
Men ibland tar Jan Magnusson också steget ut ur spökskrivarrollen och skriver en och annan barnbok i eget namn.
Bland annat har han gjort en historia om humlan Bromse som är så nyfiken att han inte kan koncentrera sig på att flyga och krockar med en massa saker.
- Fast det var lite lättare att skriva förr då jag hade barnen hemma. Då kunde jag sätta mig på skolgården och lyssna på hur hon pratade med sina kompisar. Det kan jag ju inte göra nu när hon är vuxen, säger Magnusson och skrattar.
I stället får han tjuvlyssna på barn i bekantskapskretsen och där hittade han också en hel berättelse som han fångade upp.
- Den handlar om Noa. Han hade cyklat in i en bil och hans mamma tvingade honom att gå tillbaka för att möta bilägaren. Så Noa tänkte till innan de skulle gå dit och tog med sig leksakssvärdet. Jag tyckte att det var en så fantastisk historia att jag frågade om jag fick skriva den, säger Magnusson.
Så jobbar vi med nyheter