Spindelkvinnans konst

Ibland kan ett genombrott dröja länge, som för Louise Bourgeois. Hon slog igenom internationellt först vid 71 års ålder, men det hindrade inte att hon nu räknas som en av 1900- och 2000-talets viktigaste skulptörer.

”Sleep II”, ”Sömn II”, från 1967.

”Sleep II”, ”Sömn II”, från 1967.

Foto: Photo by Adam Rzepka

Kultur och Nöje2015-04-25 06:00

Hennes verk ställs nu ut i Sverige och redan utanför Moderna museet framgår hennes storhet. Här är den bokstavlig, en nio meter hög skulptur föreställande en spindel och med namnet Maman. Louise Bourgeois gillar spindlar, de är som hennes mor var, hon som arbetade med att laga och väva, tålmodigt och ordningsamt. Därför kom jättespindeln till år 1999 och hart visat på många platser i världen.

Sedan var det något helt annat med Louise Bourgeois pappa. Han hade en kärleksaffär med familjens guvernant, den som skulle lära den unga Louise Bourgeois engelska. Det sveket återvänder hon till gång på gång under sitt vuxna liv och det uttrycker hon också i konsten.

Den mammiga jättespindeln anger riktningen för Louise Bourgeois konst. Den är feministisk och hon beskrivs som feministiskt banbrytande: "I hela mitt liv som skulptör har jag strävat efter att förvandla kvinnan från objekt till ett aktivt subjekt".

Utställningen på Moderna museet heter I Have Been to Hell and Back och omfattar 105 verk, från 1930-talet till 2009. Hon levde 1911-2010 och blev således 99 år gammal.

Det är framför allt hennes skulpturer och inte hennes bilder som fångar intresset. Det är något mulligt, köttsligt över dem. Kroppsdelar som bålar, armar, bröst, huvuden. Ibland för hon samman det kroppsliga med något materiellt.

Där är fullt av överraskningar och hela tiden finns där utrymmet för tolkningar. Kvinnobålen med ett hus placerat på magen, Femme Maison från 2004, som en påminnelse om kvinnorollen och modersrollen, som en del av hemmet.

Där finns också de kompletta kropparna i olika relationer. I Seven in bed är det sju textila figurer i samma säng, sju nakna rosa kroppars famntag i något som kan liknas vid en orgie.

Allt är på sätt och vis hennes eget självporträtt, bilderna och skulpturerna är hennes besök i helvetet, olika gestaltningar av hennes egna personliga trauman. Så har hon också själv beskrivit sitt konstnärskap.

Sedan är det en mycket välgjord utställning. Rum har byggts för utställningens olika avsnitt. Men det är inga slutna rum, de bjuder på genomsikt till de angränsande rummens teman och det blir så elegant och inbjudande.

Skulle ni inte ha möjlighet att besöka Moderna museet i Stockholm, så finns ett smakprov på Louise Bourgeois skulpturkonst i Umedalens skulpturpark i Umeå: Eye Benches II.

KONST

Louise Bourgeois

Född 1911 i Paris, död 31 maj 2010 i New York, skulptör, målare och tecknare.

Föräldrarna sålde bonader från 1600- och 1700-talen i sitt galleri på Boulevard Saint-Germain och restaurerade sådana.

Efter studentexamen studerade hon först matematik på Sorbonne, men övergick efter moderns död 1933 till konststudier på ett flertal konstskolor.

1938 gifte hon sig med den amerikanske konsthistorikern Robert Goldwater (1907-73) och flyttade samma år till New York.

Louise Bourgeois hade sin första separatutställning, Paintings by Louise Bourgeois, på Bertha Schaefer Gallery i New York 1945.

1982 fick hon sitt stora genombrott med en separatutställning på Museum of Modern Art i New York. Det var den första retrospektiva utställningen av verk av en kvinnlig konstnär på på detta museum.

Hon var verksam i sin ateljé i New York fram till sin död vid 98 års ålder. Hennes sista stora verk var minnesmärket över häxprocesserna på 1600-talet på Steilneset minnested i Vardø i Finnmark, Norge. Det invigdes året efter hennes död.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!