Vi möter honom i stugan på Lulnäset, en avstickare bort från Kallaxvägen. Stugan som vetter mot Bottenviken med bara sand emellan, har Anders Sundkvist och hans familj som sitt tillhåll några veckor om året.
Det är även, bland annat, på den platsen som Anders Sundkvist föreställer sig sina karaktärer. Den 23 augusti släpps hans tredje spänningsroman 'Brännaren', som liksom hans debutroman 'Återvändaren', huvudsakligen utspelar sig i Luleå.
– Trots att jag flyttade till Stockholm när jag var 27 år är det här jag har mina rötter. Det som händer i barn- och ungdomen präglar en. Jag har mer bilder från den norrbottniska miljön rotade i mig än från Stockholm.
Anders Sundkvist har en lång journalistkarriär som både reporter och redaktör i ryggsäcken. Dragningen till att skriva kriminalromaner bottnar dels i hans kunskaper från hans tid som kriminalreporter, men också i fragment från hans eget liv. Inte minst från uppväxten i Luleå.
– Det är roligare att skriva om Luleå och Norrbotten. Det finns i mig på något sätt, säger han.
I boken börjar byggnader brinna, en efter en i två olika byar.
– När man börjar utreda det så blottläggs gamla hemligheter och gamla maktstrukturer. Byborna är egentligen inte så sugna på att sanningen ska komma fram, säger Anders Sundkvist och fortsätter:
– Det är en spännande story som kan visa på osunda maktstrukturer i små, slutna miljöer.
Även om samtliga av hans böcker har döden och ett brott i fokus, handlar hans böcker om mycket mer, menar han.
– Jag märker att det finns en djupare innebörd och jag berör ofta ämnen som etik, moral, skuld, försoning och makt, säger Anders Sundkvist och berättar att han finner det mer intressant att skriva om det "allmängiltiga" och "vardagliga" än de större perspektiven.
Han fortsätter:
– Det som jag eftersträvar är att skapa en känsla i magen, hjärtat eller hjärnan. Man måste bli berörd på något sätt, det ska kännas. Jag tror jag är ganska bra på att skapa bilder och stämningar som engagerar.
I våras tog han steget och blev författare på heltid.
– Den stora skillnaden är att jag kan leva med historien på ett annat sätt. Jag går ofta omkring och har en historia levande i huvudet, så nu satsar jag på att skriva och chilla, säger han och skrattar.