Sött så att det blir salt
FÖRESTÄLLNINGSweetCharlotte EngelkesManus: Charlotte Engelkes och Maria SteinmoRegi: Charlotte EngelkesNorrbottensteatern, LuleåTisdag 20 oktober
Foto:
Själv höll jag på att skratta ihjäl mig när jag såg Miss Very Wagner på Folkets hus i Haparanda för något år sedan, då hon gick bärsärk med Wagners valkyrior i en lika intelligent som absurd föreställning.
I går återvände hon till länet med sin föreställning Sweet. Den visades för första gången år 2000 i Deutshes Schauspielhaus i Hamburg, men det har dröjt innan hon visat den i Sverige. Det är faktiskt först i år som hon visar den på hemmaplan.
Och det var inte utan förväntningar som jag slog mig ner i stolen. Kanske för höga.
Men den oron är försvunnen redan i första repliken: "Jag är regissörens hustru".
Sedan följer en, något yvig, berättelse med många utvikningar som i någon mening handlar om regissörens hustru och Engelkes på samma gång - om rädslan för socker och hur hon misstänker en sockerkonspiration mot henne.
Ja, det är inte så förbaskat lätt att återge allt Engelkes tar upp.
Men det berör också underhållningsbranschen och viljan att göra något positivt - allt genom en mix av olika sångstilar, dans och inblandning av självbiografiska (?) element.
Hon öser på, sockrar, bygger på ännu mer och överdriver i rollen som "the director’s wife" - en slags troféhustru. Men det är också en roll som hon kan gå ur för att kommentera något och driver mellan sagan och verklighetens ojämlikhet för kvinnor. Något som inte framträder så mycket i orden, som mellan raderna och skämten, och det temat blir särskilt tydligt i slutscenen.
Och under föreställningen kommer jag att tänka på en sak som min svåger sa en gång; att en kaka blev så söt att den blev salt.
Så är det med Engelkes föreställning. Hon driver stundtals det söta bortom allt vett och sans, så att absurditeten slår över och föreställningen blir salt också.
För samtidigt som det är fruktansvärt roligt ligger en dubbelhet i botten då hon elegant kan skifta från det absurt komiska till det naket utsatta. Det blir verkligen essensen av den där luggslitna frasen om att scenkonsten ska roa och oroa.
Och få gör det så bra som Charlotte Engelkes.
Så jobbar vi med nyheter