Som ett kallt snöfall i oktober
TEATERDu??e Ánná - Bara AnnaManus: Inger Margrethe OlsenRegi: Mette BrantzegKompositör: Frode FjellheimScenografi: Geir Tore HolmLjusdesign: Anders ElfvénI rollerna: Inga Juuso och Toivo LukkariSámi Teáhter, KirunaTorsdag 30 oktober
Foto:
Dramat är nog lite som snöfallet, kallt och hårt. Mina associationer går till den oförsonliga, urgrekiska tragedin. Kören sjunger ut sorgebönerna - men här med jojken som förtecken. En berättare för fram det tragiska redan innan själva gestaltningen tar form. Och det är smått genialiskt och motiverar också det stela och lite schematiska spelsättet.
Det handlar om den samiska kvinnan Anna och hennes liv. Hon spelas av fylkesjojkaren Inga Juuso, som närmast kommer från Kultur i Troms. I mansrollerna har hon mot sig skådespelaren Toivo Lukkari. Att formulera en handling faller sig inte riktigt i detta sammanhang. Låt mig bara säga att det på flera plan handlar om vilsenhet och övergrepp mot henne. Men om jag tar mig viss frihet och påstår att storsamhället brukar stå som schablon för det som drabbar det samiska, så kommer här förtrycket i första hand inifrån. Efter allt hon utsatts för är det hatkärlek hon känner inför det samiska. När så det norska samhället dundrar in, som värst när 600 poliser röjer upp bland demonstranterna vid Alta, är det bara ytterligare en pusselbit som drar Anna ner mot avgrunden.
Hon är utanför det samiska, utanför salongerna, utanför kärleken och till sist även utanför sig själv.
Manusförfattaren Inger Margrethe Olsen får i programbladet epitetet modig och kontroversiell. Och det måste man nog skriva under på. Att attackera söndringen och vilsenheten inifrån på ett sådant rättframt sätt måste nog ses som kontroversiellt. Man får ana att det är farfadern som våldtagit henne som åttaåring. Och den samiske pojkvännen Mikkel förvandlas till en traditionell skitstövel, ett skolexempel på en kvinnomisshandlare som sakta bryter ner hennes psyke.
Pjäsen är resultatet av ett samarbete mellan Sámi Teáhter i Kiruna och Beaivvá? Sámi Teáhter i Kautokeino. Som ni kanske förstått är detta formmässigt ingen vanlig teaterpjäs, utan har starka drag från det grekiska dramat.
Scenografin är enkel, och en smart lösning är den tv-skärm som matar fram bilder till handlingen och sporadisk textning på svenska. För den som inte talar nordsamiska är det inga större problem att hänga med i handlingen - även om inte allt som sägs blir översatt. Men på detta sätt blir på något sätt textningen, även den, en positiv del av gestaltningen.
För eminent regi står Mette Brantzeg som med detta arbete nog fått ut det mesta möjliga av manustexten som nog inte varit så lätt att brottas med, både när det gäller form och innehåll.
Bara Anna är en tankeställare - vågad, annorlunda och hedervärd.
Så jobbar vi med nyheter