"Jag är en ummiko, helt klart. Jag kan inte mitt eget språk, så det kändes helt rätt att tacka jag till det här projektet" säger Lo Kauppi.
Kan det som gått förlorat människor emellan tas tillbaka? Det är en av frågorna som tas upp i Tornedalsteaterns kommande pjäs Ummikkos vilket är meänkieli och betyder personer som inte förstår omgivningens språk.
Lo Kauppi som regisserar pjäsen känner mycket väl igen sig i det.
– Jag är en ummiko, helt klart. Jag kan inte mitt eget språk, så det kändes helt rätt att tacka jag till det här projektet. Men det känns också som att hoppa ner i ett stort, svart hål i sig själv. Människor på både min pappas och mammas sida var ju från Tornedalen, men jag minns när vi var här uppe att jag inte förstod ett enda ord.
Kauppi beskriver det svarta hålet i sig som del av hennes ursprung som kapats bort från henne.
– Det har varit svårt att hitta sina rötter i och med att de varit kapade. Och att så mycket skam varit inblandad. Folk har ju fått höra att de ska trycka bort sitt språk och sin identitet. I dag vet vi bättre, att man tryggt kan ta del av nya kulturer om man är trygg i sin egen kultur. Då inkluderar man även andra.
Kauppi ser politiska strömningar av i dag som gör Ummikkos mycket aktuell.
Lo Kauppi kommer under delar av nästa år bo i Pajala och jobba med repetitionerna av Tornedalsteaterns föreställninge Ummikko som hösten 2025 ger sig ut på sverigeturné.
– Det finns ju krafter i Sverige som vill att vi bara ska ha en kultur, att vi ska assimileras till att bli svenskar. Där tycker jag att meänkieliminoriteten är ett exempel på hur misslyckat det blev när man tvingade vår minoritet att bli svenskar. Man förbjöd våra böcker, man förbjöd vårt språk. Barnen fick inte lära sig språket, för det vara bara en börda att bära, menade man. Och vad hände då? Jo, det blev väldigt mycket mental ohälsa, alkoholism, utanförskap, tystnad, stumhet. Det blev inget bra av det.
Med den nyskrivna pjäsen hoppas hon bidra till ändring.
– Jag hoppas även nutida Sverige kan lära sig att man alltid ska vara positiv till att det kommer in andra kulturer, och att man aldrig ska vara rädd för att de inte får plats med den svenska. För de krockar ju inte, midsommardagen är inte samma dag som eid. Så det går jättebra att vara olika.
Erling Fredriksson, teaterchef för Tornedalsteatern, Lo Kauppi regissör i teaterns kommande pjäs Ummikko, Camilla Blomqvist, manusförfattare till samma pjäs och Mia Fors, producent Tornedalsteatern.
Nu letar produktionen fyra skådisar där åtminstone två behöver behärska meänkieli som scenspråk. Förstudien under 2023 innehöll flera möten med människor kopplade till Tornedalen på olika vis.
– Det är viktigt att de personer vi träffat, jag och journalisten Marianne Söderberg som jag jobbat tillsammans med, ska känna igen sig i de berättelser de delat med sig av under vår research. Att det inte landar någonstans där de inte känner igen sig, berättar Camilla Blomqvist som står för manusskrivandet.
Blomqvists manus är så gott som klart och det hela kommer landa i en föreställning som riktar sig till en vuxen publik.
– Men man behöver inte ha en koppling till Tornedalen för att känna igen sig i den. Den handlar om universella saker som rötter, identitet och familjeband.
Camilla Blomqvist, manusförfattare. "Man behöver inte ha en koppling till Tornedalen för att känna igen sig i den".
Blomqvist själv har ingen koppling till Tornedalen och talar inte meänkieli. Hur har det då varit att skriva ett manus som delvis ska innehålla ett helt annat språk än det en själv talar?
– Jag har frågat folk från teatern och andra kunniga löpande under skrivprocessen. Så det har varit ett ständigt utbyte.
Lo Kauppi har gått en egen väg för att få med sig mer av språket.
– Men nu är min son igång och pluggar meänkieli en gång i veckan via zoom. Så han lär mig en del, men det är jättesvårt! Han sa häromdagen att om en svensk ska lära sig meänkieli är det samma sak som om den ska försöka lära sig hindi. De två språken har väldigt lite gemensamt.