Bland minnena från ungdomen finns en affisch med en skäggig gammal man. Nästan gudalik, en symbol för revolt och revolution - lätt att gilla i tonårsupprorens tid. Exakt vad gubben stod för var i sanning ganska oklart.
Inte konstigt, blir den tröstande tanken efter de många timmarna med Sven-Eric Liedmans monumentala biografi. Karl Marx (1818-1883) var nämligen ingen lättfångad filosof, forskare, författare och politiker. Han var en sökare, i 40 år besatt av att formulera sin teori om samhället – en karl vars tankar bröt ny mark.
Marx var en tidig modernist. Också han försökte fånga rörelsen med sina tankar om kapitalismens utveckling. Ingen samhällsteori är mer dynamisk än hans, menar Liedman.
Genom industrialiseringen såg Marx klyftor uppstå mellan jordägare, kapitalister och arbetare. Kapitalisterna skaffade sig rikedomar och makt, medan de många arbetarna förblev fattiga och maktlösa. Kapitalismen skapade också en klyfta mellan människa och natur, eftersom naturen – än i dag – utnyttjas för att dess produkter ska bli maximalt lönsamma, utan omtanke om dess fortbestånd.
Marx var övertygad om att kapitalismen skulle krossas och ersättas av ett framtida klasslöst samhälle utan utsugning. Ett sant kommunistiskt, med idén om egendomen som något gemensamt. När det skulle ske kunde han inte säga – och fortfarande väntar världen.
Trots sina tankar såg han sig aldrig som revolutionsledare. Han ville bara sprida insikt om hur samhället fungerade. Den kunskapen skulle leda till handling. Befrielsen skulle vara arbetarklassens eget verk.
Främst spred Marx sina tankar genom att skriva. Dels massor av tidningsartiklar, bland annat för radikala New York Daily Tribune, dels böcker och skrifter. Liedman kallar honom en stilistisk mästare, bevisat via berömda verk som De ekonomisk-filosofiska manuskripten, Tyska ideologin, Det kommunistiska manifestet och – framför allt - Kapitalet.
I dem förekom formuleringar som ”Proletärer i alla länder, förena er”, ”Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov”, ”Religionen är folkets opium” och ”Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den”.
Samtidens mäktiga kände naturligtvis sina positioner hotade. De såg Marx som farlig. Han utsattes också för andras motstånd och hat, men förblev orubbad i sin tro.
Privat hade han däremot svagheter. Han var lungsjuk från ungdomen och senare leversjuk, levde över sina begränsade tillgångar, ignorerade ofta kvinnorna i sina resonemang och talade illa om judar, trots sin judiska börd. Dessutom var han troligen pappa till den son som hushållerskan födde.
Marx idéer kom att få enorm betydelse. Det som Lenin och Stalin förverkligade i Sovjetunion, liksom Mao i Kina, fanns förberett hos Marx. För de hemska förvanskningarna och avarterna kunde han inte gärna lastas.
Hans tankar känns evigt aktuella – välgörande och välbehövliga som kritik av den moderna kapitalismens motbjudande sidor och ”makthavarnas knäfall inför en fetisch som Marknaden.”
Centrala verket Kapitalet blev fullbordat av hans partner Friedrich Engels. Liedman påpekar att det inte bara behandlar ekonomi, utan ”även sociologi, modern historia, statsvetenskap, kulturhistoria.”
Samma sak kunde sägas om Liedmans storverk på knappt 700 sidor, med uppåt 630 böcker och skrifter i listan över källor.
Det är krävande, så klart, men imponerande initierat, oerhört lärorikt och upplyftande tankeväckande. En Augustprisnominering är rimligen att vänta.