Sällan har termen kammarmusik och platsen Lilla salen i Kulturens hus passat så bra som under måndagskvällens konsert med gitarristen Sabina Agnas och sopranen Rita Saxmark. Publiken sitter på själva scenen vilket ger en intimitet och värme av sällan skådat slag. Duon bjuder på ett brett program där allt ifrån Jon Dowland till Beatles ryms innan konserten av pressläggningsskäl i förväg måste lämnas.
Detta gör dock inte särskilt mycket då de få numren som återstår knappast lär ändra bilden av kvällens intryck. Rita Saxmark är en helt okej sångerska men inte mer. Hon sjunger vackert och klart som en fjällbäck men det varierande programmet gör inte alltid hennes röst rättvisa. Bara för att man kan vissla och scatsjunga måste man inte göra det under samma konsert som man sjunger Evert Taube med ett sådant operavibrato mot slutet att man undrar om vattenglaset på scenen ska spricka.
Sabina Agnas är en mycket duktig gitarrist som spelar så det står härliga till. Hennes två solonummer, signerade Leo Brouwer, och en egen komposition bjuder på en höstbrasa som verkligen tar fyr. Brouwers Un dia de Noviembre är en fin hyllning till den månad som nu är. Musik är så mycket mer än bara noter och ord vilket duon visar genom att binda samman låtarna med fakta och information om de låtar den framför. Detta ger en extra dimension till programmet och ger publiken ännu mer kontakt med det som framförs. Fast att dela ut rosor under Min älskling du är som en ros till publiken känns mer forcerat än äkta.
Programmets titel är Love and life och man håller vad man lovar. Livet och kärleken bjuds det på i många olika former. Duon Saxmark och Agnas bjuder på småtrevligt aftonsällskap som verkligen inte gör en enda fluga förnär. Men det var nog inte meningen heller.