Småkul men inte särskilt elak satir
BOKSatungsversernaKicki Edgren NyborgIca bokförlag
På baksidan utlovas en berättelse om ett ungt pars nedbrytande färd genom småbarnsåren och att boken kan fungera som motmedel mot överbefolkningen i världen.
Och det börjar lovande i förordet, där Edgren Nyborg noterar det ironiska i att kompetenskraven på föräldraskapet motsvarar en hel del akademiska poäng, men att det inte finns någon skola.
Men i ärlighetens namn blir det aldrig särskilt elakt och satir kräver ju någonstans att man är elak på riktigt.
Edgren Nyborg är lite för godhjärtad i sin bildsatta sagoberättelse om det unga paret och deras barn.
Boken puttrar på med små iakttagelser om hur det coola paret som alltid hängde på krogen och sov länge reducerades till uppassare för de små satungar de själva avlat fram.
Hur de naivt trodde att de skulle ha tid över för sig själva och någonstans bevara sin coolhet och fortsätta som vanligt - fast med en unge under armen.
Det elakaste Edgren Nyborg egentligen gör är väl att kalla ungen för Köttbullen. Det är småkul ibland, men inte mycket mer. Frågan är om inte förordet är bokens komiska höjdpunkt.
Så jobbar vi med nyheter