Släpp prestigen och lär av andra städer

I stundande valrörelse kommer många partier att sätta sin tilltro till reklam i teve och radio samt kontakter via sociala medier, typ Facebook. Vad gäller Facebook kanske det finns något att vinna, om man går från meddelanden om vad som puttrar i middagsgrytan till vad man faktiskt vill göra - och står för.
En av årets första lokala nyheter var att "Luleborna famlar omkring i ett demokratiskt mörker. De allra flesta har ingen som helst aning om vart de ska vända sig för att påverka och föra fram sina åsikter." (NSD 5/1)
Sett så borde kanske politikerna snarare lyssna till folket via sociala medier än att meddela sig. Inte minst i frågan om kranen i Södra hamn. En fråga som har engagerat människor, bland genom en Facebook-grupp med närmare 2 800 medlemmar.

Våren 2009, när kranen hotades av rivning, fick vi veta att det skulle kosta cirka två miljoner att rusta den. Lägg därtill ett årligt underhåll på cirka 100 000 kronor. Sex månader senare låter Tekniska nämnden meddela att upprustningen kostar sex miljoner. Årligt underhåll specificeras till 80 000 kronor per år.
Nog förefaller det aningen märkligt att kostnaden blivit tre gånger så dyr. Och kanske är jag smått konspiratoriskt lagd, men luktar det inte politisk prestige om den nya prislappen?
I Stockholm finns en kran som har stora likheter med den i Södra hamn. Det är Luma-kranen som renoverades 1998-99, kostnad närmare en miljon kr. Därefter flyttades den till sin nuvarande plats, Hammarby Sjöstad. Under 2009 har det genomförts en inspektion av kranen, där man säkerställt att inget kan ramla ned. Kostnad: ca 90 000 kr. Kommande underhållsarbete (utbyte av rostiga plåtar, översyn av räcken och svetsar) kommer att kosta 300 000-400 000 kr.

I Örnsköldsvik ska två hamnkranar upprustas. Kommunen satsar 2,2 miljoner kr. Riksantikvarieämbetet satsar 1,5 miljoner kr. Varför skulle renoveringen av en kran i Luleå kosta sex miljoner kr, medan det går att renovera två stycken för 3,7 miljoner i Ö-vik? Och finns inget att lära av Luma-kranen för att därigenom få ned kostnaderna?
Vi som vill ha kvar kranen i Södra hamn begär inte att den ska vara förgylld med bladguld, bara att den blir kvar. Det går att renovera utifrån olika nivåer, om viljan till det finns.

Självfallet ska länsstyrelsen - vars handläggare formulerat "Länsstyrelsen har utrett kranens kulturhistoriska värde och funnit att det finns skäl att byggnadsminnesförklara den" - bidra till renoveringen. Samma sak borde även gälla SSAB och LKAB, vars ekonomiska vinster i stor utsträckning håvats in via kranar. Några telefonsamtal från ansvarig tjänsteman/kvinna vid kommunen, plus några möten med representanter för dessa företag, kan leda till ytterligare ekonomiskt tillskott för renoveringen.
Tekniska nämndens ansvariga agerar som om det gamla kommunstyrets män och kvinnor går igen. De som kallades husmördare och som satte sig själva på tribun. När opinionen säger sitt, svarar Tekniska nämnden med maktspråk: Vill ni ha kvar kranen, ja då ska det minsann kosta.
Lär av städer där kranar renoveras, släpp prestigen!