Som SVT-anställd var jag för många år sedan med vid ett möte där vi diskuterade inköp av dokumentärer och kortfilmer. Några dagar tidigare hade det sänts en film gjord med stöd från Svenskt näringsliv.
Vad jag minns hade filmens innehåll inget direkt samband med organisationen, men många vid mötet var upprörda över kopplingen. Själv kallade jag det hyckleri. Eftersom vi som företag bara ytterst begränsat kunde/ville vara med och bekosta de fria filmarnas projekt, hävdade jag att vi i konsekvensens namn tvingades acceptera att filmarna försökte finna finansiering på annat håll.
Nu noterar jag att så verkligen är fallet.
De senaste veckorna har SVT2 på onsdagar sänt serien Österlenska trädgårdar. Eftersom jag bor i områdets utkant delar av året har jag med förtjusning sett programmen.
Rent principiellt är jag däremot fundersam. Programmen är pr(!)oducerade med stöd av Tourism in Skåne. Det senaste var dessutom stöttat av Äppelmarknaden - det årliga evenemanget i Kivik som under drygt en fjärdedel av programmet skildrades i både bildlig och bokstavlig solbelysning. Och jag svalde budskapet: Dit måste jag ta mig!
Detta som reaktion på ett program sänt av det public service-företag som säger sig stå fritt från påverkan.
Skruttigt är det, inte bara på grund av alla äpplen.