Romska/rumänska niomannaorkestern Taraf de Haïdouks gästade Kulturens Hus på onsdagen och i publiken sågs faktiskt en och annan rumänsk tiggare som kanske kommit för att få höra sitt hemlands toner.
När så niomannabandet stegar in på scenen så är det med avspänd och värdig stil. Efter ett kort intro kort sätter de ribban för den ljudexplosion som komma skall.
Det är festmusik. Rytmen är snabb och ljudbilden är fyllig för att inte säga massiv. Många instrument som alla spelas med lika stark intensitet är det ovanligt att man hör men det ger det en skönt larmig känsla. Bara ibland känns det som att det förstärkta ljudet av tre violiner gnisslar lite väl vasst i öronen och dränker övriga orkestern.
Inte sällan tävlas det inom orkestern i virtuost snabbspel och det imponerar förstås. Det är som stycket Humlans flykt fast mer opolerat, på ett bra sätt. Ibland anas experimentlusta, improvisation och att de leker med instrumenten, hela tiden inramat av de traditionellt rumänska klangerna.
Det som driver på rytmen är ståbasen, stränginstrumentet cymbalum, klaviatur och två dragspel. Sen finns i orkestern även en klarinettist, en flöjtist och nämnda violinister som spelar på två elfioler samt en vanlig. En del av låtarna, de mer traditionella tror jag, framförs med sång, andra är instrumentala.
För ett tag sedan framträdde en liknande orkester i Luleå, Fanfare Ciocarlia. De är ju mer av entertainers och bleckblåsinstrumenten är det centrala. I Taraf de Haïdouks är stränginstrumenten det centrala och de har en något mer seriös framtoning fastän de är glada och uppsluppna på scenen.
Taraf de Haïdouks tillhör pionjärerna av balkanband som turnerat världen över. I 25 år har de varit aktiva och eftersom orkestern bestod av många äldre redan från start är det naturligt att bandmedlemmar byts ut.