Men det är just vad det är, ett verk av Assa Kauppi, en av landets begåvade och nu verksamma skulptörer. Hon innehar sprängkort A och kan med detta flytta stora berg.
– Under åren på Konsthögskolan tog jag ett sabbatsår och utbildade mig till bergsprängare. Min pappa var bergsprängare och min bror driver företaget vidare. Så om jag inte skulle kunna försörja mig på konsten så kunde jag spränga berg. Brorsan ringde häromdagen och undrade om jag kunde hoppa in och ta ett jobb, men jag förklarade att jag måste ställa ut i Luleå, säger hon mitt i arbetet med skulpturerna i Konsthallen.
This is all är titeln på utställningen och den anger att det här är från de tre stora utställningar Assa Kauppi hunnit göra: The Race is Ower(2011), Vows of Silence(2008) och In Search of a Winner (2013).
Två av de tre utställningarna handlar om barn. I The Race is over är det åtta simmare som står redo att på startsignalen kasta sig i vattnet. Eller egentligen sju, för en av startplatserna står tom.
– Det handlar om tävlandet, hur vi tävlar från födsel till död. Den bäste lyckas och det finns ingen plats för förlorare. Det visar man bäst med barn för de döljer inget med minspelet. De här kropparna är inte heller så tränade och de har inte lärt sig att dölja misslyckandet. Jag utgick från nioåringar och mina egna barn fick vara modeller.
Kroppens hållning berättar om framgång och motgång, anseendet i gruppen. Där står den självsäkra flickan, medveten om sin status och en vinnare redan innan startskottet går.
– Jag vill inte sätta ut vinnare och förlorare. Hon i mitten är den populäraste i gruppen, den lite knubbiga killen inte lika populär. Vissa är självsäkra i kropparna. Det sätter sig i kroppen.
Och så den tomma startplatsen.
– Folk tolkar den tomma rampen så olika. Någon tror det är en tom plats efter en tjuvstart, men min symbolik med den är att alla inte ens får chansen.
Sin första utställning, Vows of Silence, gjorde Assa Kauppi på Konsthögskolan och den handlar om att växa upp i en familj med missbruk. Den bygger på tapeter och det är tapeterna som får tala.
– Folk märker nog inte att varje tapet har en mening som upprepar sig. Det är utsnitt från villan jag växte upp i och jag har tagit med familjebilder från 1970-talet där man ser tapeterna. Det är inga märkvärdiga bilder, de är med för tapeternas skull. Alla bilder utom en är från mitt barndomshem på 1970-talet. En bild är från farmor och farfar i Tärendö.
Det gäller att gå tapeterna inpå livet för Assa Kauppi låter dem bokstavligen berätta. Bokstäverna och meningarna finns där i tapetmönstret i form av upprepningar. Språket är engelska men i översättning är det strofer som "min far var en alkoholist men det var inte min farmors son".
Under en resa i USA kom Assa Kauppi i kontakt med skönhetstävlingar för barn.
– Dessa tävlingar är så bisarra så jag vill göra något av det. De yngsta barnen som tävlar är från 0-12 månader.
Där finns en sittande flicka iklädd en vinnande klänning i In Search of a Winner. Hon ger inget glatt intryck och hon omges av djur. Djuren är från gruppen Somewhere Over the Rainbow, också från 2013.
Från samma år kommer också den mest påfallande gruppen, Bred for Beauty. Det är tre spädbarn som placerats på en prispallar. Där finns "Gold", vinnaren, "Silver", tvåan ock så "Brons", trean. De är guldfärgade, silverfärgade men så trean som har spädbarnets naturliga färg. Så påtagligt naturlig, liksom en levande, sovande skulptur.
– Ju mera överdrivet desto större framgång, säger Assa Kauppi om hur hon utformat bebisarna.
Hon vill inte beskriva det hon gör som protestkonst.
– Jag vill spegla samtiden och inte uttala så tydligt att jag inte gillar detta. Jag lockades av det bisarra i dessa tävlingar. Samma tendenser börjar komma till Sverige. Se bara på reklamen hur hysterin att vara smal och vacker kryper allt längre ner i åldrarna. Det här ska ses som en symbol för vår tid.
Assa Kauppi är född i Stockholm 1977, men har rötter i Tornedalen.
– Pappa kom från Kangos och vi var där i somras. Det är jättetråkigt att jag inte fick lära mig tornedalsfinska. Farmor kom från Finland och nu när hon är så gammal har hon gått tillbaka till tornedalsfinska och finska. Man förlorar kontakten när man inte kan språket.
Och så det där med bergsprängandet, kan det bli något för din konst?
– Först tänkte det, men när jag jobbade blev det bara jobb. Kanske kommer det om ett tag, när jag fått mera distans. Spränga fram ett konstverk vore jättekul.
I samband med Assa Kauppis utställning anordnas två föreläsningar om kraven och villkoren som ställs för barn och unga inom idrotten. Det arrangeras av Konsthallen, SISU Idrottsutbildarna och Norrbottens Idrottsförbund.