Skjuter först och frågar sen

Swede, huvudpersonen i Pauline Wolffs nya roman med samma namn, skjuter redan på andra sidan ihjäl ett par karlar i ett bakhåll. Han är prisjägare och mördar alltså för pengar men det är staten eller ranchägarna som betalar och hans offer är banditer som håller hela landsändar i skräck. Han hjälper också fattiga med pengar och uppträder mycket välpolerat. Men den vackra bilden krackelerar snart. Swede mördar ofta för egna syften och drar sig inte heller för att köpa eller våldta kvinnor. Han är i själva verket en cynisk outsider, bara fäst vid en enda människa, sin syster. Hon är gift med en köpman, en mild och klok karl som verkar ha smitit in i historien från en annan, mer civiliserad tid.
Swede jagas i sin tur av tre luggslitna, råbarkade systrar, halvt barn, halvt mordänglar. De prisar gud, bedrar, plundrar, horar, spelar dårar och arma, sjunger andliga sånger och skär halsen av folk som det passar dem. Det är en bok om hästar och vapen men de tre systrarna är väl så försigkomna som männen i de avseendena.
Och här sträcker sig den nya boken in i den förra, Vi är luftens drottning. Där fanns också en grupp kvinnor som levde utanför samhällets lagar och roller, ett båtburet cirkussällskap med egna regler, en hård lydnadskultur. Vi hamnar i en liknande social och moralisk utmark i denna bok. Och även här flödar våldet fritt och binder samman grupper och krossar enskilda.

I den förra romanen skapade Wolff ett hårt skruvat, havsmättat cirkusidiom. Det hade en fenomenal klang, men det hände att man längtade efter att den där skruven skulle lätta lite.
I Swede möter vi i stället ett handfast och avskalat språk, som gjort för att berätta om dueller och långa resor på hästryggen, en sorts revolversvenska.
Fast riktigt så enkelt är det inte heller. Det finns samtidigt något storögt över stilen - som om beskrivningar och förlopp rymmer mer än de berättande riktigt har ord till.
Vi möter tolv olika, sinnrikt hopvävda röster i 23 kapitel och det mesta i dessa monologer kretsar kring Swede (som dock inte själv står i centrum i någon text). Det är spännande som i en thriller men här finns också starka, varma stråk av epik. Och man tänker; den här romanen borde göras tillgänglig också för en amerikansk publik, det handlar ju om pionjärerna, de som drog västerut och bröt nytt land. Fast det kanske är mer sannolikt att den här våldsamma historien hamnar i en hästfilm.
Det blir till slut nästan för mycket ond, bråd död. Swede och de där förföljande systrarna roterar runt varandra varv på varv som två alltmer blodiga satelliter i ett kosmos av våld.
Alla i dessa vilda trakter är kristna men det får dem knappast att handla mer moraliskt eller ta mänskliga hänsyn. Det är som om deras gud också skjuter först och frågar sedan.

Skjuter först och frågar sen

BOKSwedePauline WolffAlberg Bonniers förlag