Skissartade texter med doft från vardagens realism
BOKLina WolffMånga människor dör som du Albert Bonniers förlag
Foto: Kennet Ruona
Så är det ju i den klassiska novellen och det finns en del sådana branta och oväntade svängar i debuterande Lina Wolffs samling Många människor dör som du. Framför allt är de tolv novellerna avgjort episka; förloppet är motorn i dessa texter.
En annan berättelse handlar om en trettonårig flicka vars storasyster just fått nya bröst, bekostade av fästmannen, en vitsigt och stilsäkert berättad historia där vi gnäggar åt replikerna men skratten kan ändå inte tejpa över de avgrunder som den lilla nog snart kommer att falla ner i.
Wolff är begåvad och hittar rätt detaljer, tecknar snabbt miljöer och sammanhang, iscensätter lätt och obesvärat sina uppslag och ger personerna liv, effektivt och utan större åthävor. Texterna förblir lite skissartade men känns ändå självklara.
Wolffs stil är handfast, anpassad efter de vardagliga situationer hon låter sina personer genomkorsa. Ofta använder hon arbetsmiljöer. Det kan handla om en studentska som får jobb och sedan förlorar det igen när banken plötsligt ställer företaget på bar backe. Just den texten är lite längre än de andra. Man undrar varför Wolff inte stoppade in sina personer och uppslag i en roman i stället. Nu blir det en historia som inte riktigt hittar sin form.
Nästan alla noveller handlar om erotiska förvecklingar. En universitetslärare förälskar sig och tror att livet ska ta ny fart men blir grundlurad. En utbränd cyniker bedrar sin fru, en tjej får en stor tittarkrets när hon lägger ut filmer om sig själv på nätet, hon är sexuell självplågare. En ung man finner kärleken när han ska lära en äldre kvinna spela piano, en ömsint text i mollton.
"Jag har varit otrogen", meddelar hustrun plötsligt i en annan berättelse, och nu sitter han inne i köket och vill bo hos oss. "Man ska inte tro att allt alltid ska vara perfekt", tänker mannen.
Den där underskruven hittar man i alla Wolffs noveller. Ofta drar hon sedan åt skruven ett par extra varv. Flera historier är så roliga att man nog skulle göra en del lycka i sällskapslivet om man läste dem högt. Mannen med älskaren i köket går in och handhälsar.
En kvinna drömmer att maken styckar henne och lägger delarna i en kista. Senare möter hon en man som såg hela styckningen i en egen dröm. Men kvinnan gör inget större nummer av det hela, och inte Wolff heller. Hon arbetar gärna så, fogar in egendomliga detaljer, som hon sedan bara obesvärat lägger åt sidan.
En illasinnad person, till exempel jag, skulle kunna haka upp sig på att historierna är så olikartade och drar i väg åt så skilda håll men man bör nog snarare glädja sig åt samlingens stora bredd; det är som om Wolff vill ge oss en mängd varuprover från den textfabrik hon just har startat.
Så jobbar vi med nyheter