Skickligt - men variationen saknas
BOKDen du söker finns inte härMia ÖströmNorstedts
Foto:
Hon är 29 år, har grå ögon, är kunnig i matematik, musik, historia och latin, har översatt Homeros, kan tyska och italienska, sjunger och spelar piano, är en god värdinna men har aldrig lärt sig hur man är "till nytta för någon annan". Hon älskar gud men litar inte på honom. "Ska något bli gjort får man uträtta det själv."
En av pojkarna i den närliggande byn är svårt sjuk och hon försöker på olika sätt kurera honom. Hon ger på det hela taget många råd om hur man kan bota tidens sjukdomar. Det finns också en uppsjö av medicinska recept.
När hon åläggs att putsa silver får hon plötsligt den idén att man borde lägga fram alla hemmets bestick, ställa ut alla glas, rada upp alla tallrikar och fat, lyfta ut alla kannor, dukar, snipor, förskärare, saxar ooch så vidare. Då skulle föremålen i hushållet täcka hela England, tänker hon. Det vimlar av den sortens tvångsmässiga, originella ingivelser.
Hon känner hat mot systern, förakt mot föräldrarna, avsky mot livsstilen, vrede mot könsrollerna. Hon har ett skarpt intellekt och något av barnets geniala frihet i tankar och föreställningar. Friarens utsikter är därför mycket små; hon vill inte bara bort från hemmet utan också från familjen som institution. Hon är feminist långt innan ordet myntats.
Det finns av naturliga skäl ingen handling i boken. Inget ska ju hända i deras liv, bara sådant som regleras av ceremonier och borgerliga värderingar. Men berättarens tankar och infall virvlar runt desto mer.
Väldigt mycket får formen av hallucinationer, syner, ett febrigt flöde. Samtidigt är romanen en mycket övertygande miljöstudie, ett hörn av verkligheten från mitten av 1800-talet, sett genom ett temperament som är på väg att falla samman.
Som läsare befinner man sig på ett allt mer sluttande plan och kasar ohjälpligt ner i en text som hela tiden öppnar sig. Berättaren faller ofta fritt som Alice och hamnar i en annan värld. Plötsligt tycker hon sig fly genom ett nyckelhål.
Det är oerhört skickligt gjort men till slut längtar man efter en vilopunkt, ett annat stämningsläge, en variation i tonen. Som det nu är blir jag tvungen att bryta och läsa en annan bok då och då för att göra Öström rättvisa och bättre få syn på hennes berättelse.
Vem det är som berättar om sitt liv i denna turbulenta text?
Florence Nightingale, fyra år före Krimkriget och den stora berömmelsen.
Så jobbar vi med nyheter