En dag år 1928 vandrade Ivar Lo-Johansson från lyxen i West End till nöden i Londons East End. Vid Aldgate såg han att övergången var tunn som en tråd och frågade varför inte ”de hungrande människohoparna från Stephney och Whitechapel bryter sig igenom detta inbillade stängsel och kastar sig över alla Citys upplysta affärer och hånfullt skyltande bankpalats.”
Hade Ivar Lo varit på plats i London 2015 kunde han kört en repris på sina iakttagelser och sin förundran.
En skillnad mellan förr och nu är att bankerna i dag får statligt bistånd för att återhämta sig efter bedrägerierna och de svindlande förlusterna. Tusentals slipsförsedda och kostymklädda finansanställda samtalar medan de dricker öl på trottoarer och stenlagda torg mellan skyskrapor av stål och betong. Det hörs och syns att statens subventioner fungerar i Londons finanskvarter.
För stora för att falla. Därför blev det inga konkurser för de största bankerna under den senaste finanskrisen. Istället fick de gigantiska bidrag för att upprätthålla verksamheten. Nästa finanskris kommer inte att bli annorlunda.
I dag behövs bara en adress och ett konto på internet för att skapa ett företag. Det går på några minuter. Om en person från ett nationellt skatteverk lyckas spåra ett fuskande företag väntar banksekretess. Spåraren som tar sig förbi den upptäcker sannolikt att företaget splittrats i dotterbolag. Dessa företag är sannolikt registrerade i ett antal skatteflyktsländer. Om spåraren lyckas upptäcka även dessa väntar en armé av advokater och revisorer.
På engelska finns massor av böcker i ämnet. På svenska finns nästan ingenting. Glädjande därför att Daidalos nu ger ut Gabriel Zucmans Glömda rikedomar – en undersökning av skatteparadisen. Boken bygger på omfattande forskning och statistik, men det är svårt att få fram fakta. Brottslingar öppnar ogärna dörren för undersökningar. I det sista kapitlet finns förslag till åtgärder.
Superrika personer och företag straffas inte. De kan ägna sig åt ekonomisk brottslighet utan att riskera fängelse. Skatteflyktsländerna är en mötesplats för storföretag, underrättelseverksamheter, diktaturer och kriminella organisationer. Skattefusket visar ett extremt förakt för demokratin.
"Skatter är för små människor", sade en mångmiljonär i New York som åkte fast. Få rika skattefuskare gör det. Går det att stoppa verksamheten? Ja, men viljan saknas. Därför överförs biljoner kronor till länder där skattefusket är lagligt.
Kriminella organisationer och terrorister använder samma system. Beräkningar av amerikanska myndigheter visar att man lyckats få tag på 0,1 procent av de kriminella organisationernas pengar. Det är alltså i stort sett fritt fram att förvandla svarta pengar till vita. Bekämpning av grov gränsöverskridande kriminalitet och terrorism kommer att misslyckas så länge det gigantiska skattefusket fortsätter.