Åh, ljuva sjuttiotal! Då visste vi vad som var höger och vänster. Högern var själve fan, vänstern var om inte frälsningen så i alla fall motbilden till kapitalism och utsugning. Därför var vi alla "vänster".
Men redan då så var vissa så mycket mer vänster eller åt något annat håll på kompassriktningen, och fraktionerna av radikalism och socialism skanderade varsina slagord på Stockholms gator. För det var där allt hände. Inte var det i Jokkmokk, Luleå (även om man hävdade att musiklivet radikaliserade samhällslivet; men handlar inte allt det om enbart retorik, något man sjunger inte GÖR.), eller Skellefteå.
Idag är den politiska situationen något för den synska: hur fan avgör man hur avsändaren verkligen menar vad han eller hon säger? Eller kastar man ut sina vegansynpunkter, åkallan av empati eller kränkthet, hävdande av barnkonventionen, etc, för att tjäna politisk mark. Och hur ser de politiska syftena ut? Någon sjuttiotalsromantik är det dock inte fråga om.
Taktik och strategi. Släng ut provocerande omdömen och åsikter och se om någon reagerar på Facebook eller andra sociala medier. Skrämmas genom att se hotfull ut på profilbilder. En sak jag lagt märke till är att tjocka ögonbryn räknas som särskilt skrämmande på Facebook, kombinerat med en anti-botox rynka mellan ögonbrynen.
Tillvägagångssättet påminner faktiskt om turktricket: en turist låter sig enbart luras EN gång. Sedan är man lärd.
Olika fraktioner och organisationer må ju arbeta för vad de tror på. Men säg då rakt ut vad ni menar, istället för att köra hela batteriet av retoriska apparater för att förvilla allmänheten. Och rasism är rasism, oavsett i vilken riktning det går, urfolken ej undantagna.
Kulturarbetaren idag avkrävs både åsikter och ställningstaganden. Man förmodas ställa upp på det som det rådande medieklimatet tycker är lämpligt. Men vem fan säger att "kulturarbetaren" är underställd någon mediainstans i Sverige idag? "Vi" har ingen partibok, och ingen avlöningslista. "Vi" har ingen pyramidformad institution där toppen dikterar vad vi övriga ska säga och tycka.
En sak är säker. Det finns ingen "vänster" idag, eftersom en gemensam ideologisk nämnare saknas. Stackars Jonas Sjöstedt. Och att dessutom bli exkluderad från en socialdemokratisk allians. Vilken skymf.
Hur det är med högern överlåter jag till dem med annan klasshärkomst än jag själv. Jag ligger fortfarande i arbetarklassens djupa skyttegravar, oavsett. Skjut gärna på mig.