Sissels juledröm är klassisk - och dyr

JULKONSERTStrålande jul - Sissel KyrkjebøCoop Arena, LuleåTorsdag 19.30

Sissel Kyrkjebø bjöd på en klassisk och överdådig julkonsert i Coop Arena på torsdagskvällen. Det blev många duetter med hårfagre Odd Norstoga.

Sissel Kyrkjebø bjöd på en klassisk och överdådig julkonsert i Coop Arena på torsdagskvällen. Det blev många duetter med hårfagre Odd Norstoga.

Foto: Bengt-Åke Persson

Kultur och Nöje2009-12-18 06:00
Jag befinner mig högt uppe på läktarplats i Coop Arena och bevittnar årets överlägset mest överdådiga julkonsert, den med Sissel Kyrkjebø, Odd Norstoga, Orsa Spelmän och The Real Group. Krister Henriksson inleder med att intervjua några eftersläntare i publiken. Hans intervjufrågor direktsänds på två storbildsskärmar inne i Coop Arena, till den redan bänkade publikens oreserverade förtjusning.
Sissel Kyrkjebøs julkonsert ger annars från första stund intrycket av en rent klassisk julshow. Arran-gemangen är inte särdeles vågade och nyskapande. Man lägger i stället allt krut på att presentera det traditionella så vackert och ortodoxt som möjligt.

Första stämninghöjaren står Orsa spelmän för. Det är svårt att veta hur många julkonserter dessa grånade män har mäktat med genom åren. De kör Julfemman (som alltid) och sedan Följ med i tåget, vilket framkallar kvällens första "publiken-klappar-i-takt".
The Real Group är i detta sammanhang närmast att likna vid rebeller. Deras Julblues av Povel Ramel är munhålejazz på en hög och urspårad nivå.

Krister Henriksson ska kanske föreställa konferencier men liknar mer en sluddrig storyteller som bryter in i showen mellan varven. Med julen som alibi smyger han in mellanmänskliga resonemang och eftertänksamhet, något som lyfter Sissel Kyrkjebøs efterföljande sånginsatser till ett allvarsammare plan.

Odd Norstoga, då? Han hjälper till med duetter och spelar lite försynt på en stålsträngad akustisk gitarr. Han kan också spela dragspel. Naturligtvis bär Odd även på ett härligt norskt hårsvall som gör att han sticker ut från resten av ensemblen. Men faktiskt är hans insatser med Sissela riktigt melodiska. De är dock rätt präglade av norskens salta, icke bortslipade dialekt.
Jag hinner också se en underskön första sats ur Holbergssviten av Edward Grieg på stråkar innan en paus på 30 minuter (visst är det hutlöst) och en pressläggning sätter käppar i hjulet för fortsatt engagemang från recensentens sida.

Men jag hoppas innerligt att publiken får fortsatt valuta för den femhundring plus parkering och fika som de tvingas hosta upp för att få komma in i riktig julstämning.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!