En nyfiken sökning på min hemadress gjorde mig helt paff. Ni vet, en vanlig söktjänst som hitta.se.
Debatten har ju handlat om bland annat NSA, nationella säkerhetsmyndigheten i USA som roat sig med att samla metadata på miljontals människor. I Sverige får FRA helt lagligt utföra liknande signalspaning.
Om jag förstått saken rätt får inte FRA avlyssna våra telefonsamtal, eller övervaka e-post eller sms. Däremot går det bra att samla metadata, det vill säga data om datatrafiken. Vem vi samtalar med, våra adressböcker, sökningar vi gör på internet, och så vidare.
Den här krönikan tar dock fasta på vad som hände med den oskuldsfulla och enkla sökningen på min egen hemadress på hitta.se. Till höger i en spalt står nu nämligen följande att läsa:
”Här är medelåldern 49 år. Vanliga intressen är astrologi, följa populära tv-serier och hårvård. Medelinkomsten är 23 844 kr/mån och snittbelåning är 685 941 kr. Man kör gärna Volvo, Toyota och Audi.” Här är också sannolikheten hög att vi röstar på Vänsterpartiet. Ytterligare påståenden finns som insinuerar vad vi haft för oss på sistone.
Söksajten hitta.se har alltså inför öppen ridå gjort det som FRA kritiseras för. Här har företaget uppenbarligen samlat metadata, avlyssnat sökningar som gjorts på internet, inhämtat myndighetsuppgifter och sammanställt ett slags sociogram över oss som bor på denna adress, och dessutom offentliggjort alltihop.
Nu kör vi varken Volvo, Toyota eller Audi. Och den som sett mig lyfta på kepsen kan snabbt räkna ut att jag knappast intresserar mig för hårvårdsprodukter. Men poängen är inte om hitta.se lyckats få ihop ett adekvat sociogram. Poängen är att företaget försökt.
Mycket information i Sverige är offentlig. Exempelvis vilken bil vi äger, vårt personnummer och vår deklarerade årsinkomst. Men är det verkligen etiskt eller ens lagligt att inhämta sådana uppgifter, skapa ett sociogram och publicera det på internet?
Saken borde prövas. Min misstanke är att hitta.se försvarar sig med att det inte påstås uttryckligen att informationen handlar om just mig. Men jag hävdar: det är underförstått. Och jag betackar mig för detta integritetsintrång. Poängen måste bli; vi klarar oss ypperligt utan FRA. Signalspana, det kan vi tydligen göra själva.