Sexfixerad polis navet i Müllers kriminalroman

Arv och miljö, och frågan varför vi blir de vi blir, är en röd underliggande tråd genom Majvor Müllers kriminalroman, Katten och repet.
Anslaget är smått klassiskt; berätta om ett brott, kanske ett mord, relativ lång tid tillbaka och flytta sedan romanen till samtiden för att där hitta beröringspunkter mellan då och nu.
Åsa Larsson är mästerlig i genren, och Müllers femte roman känns inspirerad av sin kritikerrosade kollega i branschen. Något som inte ska uppfattas som kritik. Vilken författare har inte påverkats eller lånat av andra författare?

Katten och repet har flera klangbottnar, men två bärande delar som löper parallellt. Dels har vi den standardiserade brottsutredningen, dels den om relationen inom den enhet av polisen i Luleå som jobbar med narkotikafrågor och i synnerhet relationen mellan polisinspektörerna Eva Eriksson och Joakim Bränngren. Av vilka den sistnämda i vid mening innehåller fleratalet brännande frågor om moral, etik, stigma, och konsten att leva i och med en lögn, eller flera.
De två poliserna har en intim relation som avslutas i dess totala motsats, enligt Eva. Om vilket Evas vännina, frilansjournalisten Hanna Storm, utbrister: "Du måste anmäla honom".

Polisinspektör Bränngren visar sig vara en man "med många talanger", för att parafrasera Patricia Highsmiths beskrivning av sin pskykopatiske romankaraktär Tom Ripley. Bränngren är nämligen både charmig, snygg och duktig som knarkspanare. Men också sjukligt fixerad vid sex och en notorisk spelmissbrukare, med mera. Och genom fascinationen att leva flott med snabba cash och bilar har han också kommit i kontakt med grupper i samhället som lever utanför lagens råmärken.

Müller hemfaller här något till det sterotypa och kring begreppet Jugge-maffian, som om den vore alla kriminella gruppers moder i Sverige.
Bränngrens sammansatta person är det nav vilket berättelsen snurrar kring och gör romanen intressant, bortom det gängse i genren. Och Majvor Müllers prosa är både rakare och skarpare än i tidigare kriminalromaner jag läst av henne.
Det som är sig likt är att Tornedalen och Raitajärvi utgör scen för delar av berättelsen, därav i de verkligt blodiga och makabra händelserna. Från att "Ond-Bengt" hittas hängd i en lada 1992, över två flådda och dödade katter i en annan lada 2009, och till...ja Katten och repet ska läsas som en berättelse om hur allt hänger ihop. Trots att det till det yttre, vid en första anblick, verkar sakna sammanhang.

Men greppet att tidigt låta kursivera tankarna från en av dramats till en början rätt anonyma huvudpersoner är dubbelt; både suggestivt och samtidigt lite för avslöjande.
Det relativt öppna slutet på romanen får mig också att undra: Blir det en fortsättning?

Sexfixerad polis navet i Müllers kriminalroman

BokMajvor MüllerKatten och repetPuf-förlag