"Serier är så mycket mer än svarta streck"
Jag insåg att serier är så mycket mer än svarta streck och fyndiga pratbubblor.
Förvisso hade jag läst Martin Kellermans Rocky-skildringar av storstadslivets vedermödor med innehållslöst sex, sprit, kärlek och vänskap som främsta signum. Och insett att han, med nitisk precision, gjort sin Södermalmsvardag till en nationell angelägenhet, som nu även når erkännande i kulturens absoluta finrum.
På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg hösten 2008 hyllades han av allkonstnären Carl Johan DeGeer, som framhöll Kellerman som en av vår tids största samhällsskildrare. "Rocky är som en genialisk, högre nivå av Norén", sade DeGeer och förkunnade att han kände igen sitt andra äktenskap i en av seriestripparna.
Martin Kellerman har också bevisat att det fabellika serietecknandet är ett medium för att skapa, och föra debatt. För ett par år sedan klev krönikören Linda Skugge fram och deklarerade Rockys betydelse för den nordiska feminismens framväxt. I Rocky tillskrivs inte könen sociala preferenser. Kvinnor är lika kåta, fula i munnen och lata som män. Det finns inget behov att försköna verkligheten eller att förhärliga någonting - överhuvudtaget.
Serier är, likt litteratur, ett forum för samhällsåskådning.
Under Rockys decennium i rampljuset har mycket hänt. Satiriska, unga serietecknare som Sara Granér, Mikael Sol och Nina Hemmingsson har klivit fram ur hans skugga. Med klarsynt blick, socialrealistisk humor och en enorm självdistans gestaltar de, och sätter fingret på, dagens samhällsproblem.
Den som fortfarande tror att serier enbart är för barn kan räcka upp en hand.
Så jobbar vi med nyheter