Sensuellt, fysiskt, svettigt och udda
Kalottjazz- & Blues-festivalen hölls under helgen i gränsstäderna Haparanda och Torneå. Den 27-åriga musik-festen har växt över brädderna och bjuder numera också påklubbmusik, jojk och andlig spis. Kenneth Mikko vandrade runt bland konserterna och lät sig förföras.
Sensuell, varm och säker - danska sångerskan Sidsel Storm på årets upplaga av Kalottjazz- & Bluesfestivalen i Haparanda-Torneå.
Foto: Kenneth Mikko
Det speciella med jazz- och bluesfestivalen verkar vara bredden. Både vad gäller utbudet och spelplatserna. Mainstream varvas med klubbmusik, etno, swing, en sakral kyrkokonsert och improviserade experiment. I programmet finns både erfarna jazzrävar som Karin Krog och elever från Torneås pop- och jazzkonservatorium. Scenerna finns på allt från krogar till kyrkor.
Lördagen ger ett åskådligt exempel. Efter de sedvanliga lunchkonserterna på tvillingstädernas torg öppnar Aines konstmuseum dörrarna för en konsert med Luleåduon Dan Johansson, trumpet, och Tommy Skotte på kontrabas. Musiken passar perfekt till lokalen. Sökande toner ekar runt bland utställningshallarna - och den koncentrerade, lyssnande publiken färdas ut i egna associationer och känslor. Dan Johanssons ljusa nordiska trumpetton fungerar väl ihop med Tommy Skottes kontrabas, varm och trygg, men som också kan rassla, rossla och sjunga. Det är musik för fantasin.
Musiken fortsätter i det stora tältet på ön Pikisaari i Torneälven. Danska sångerskan Sidsel Storm skapar en varm stämning, rör sig sensuellt och säkert på scen, lämnar över till musikerna i bandet som både jagar ihop och brister ut i solon. Det blir kraftfullt och skoj.
Helsingforsgruppen Dalindèo skapar filmisk musik.
- Agentmusik, föreslår en av arrangörerna.
Den ungdomliga sextetten skapar snygga ljudbilder, strömlinjeformat, med humor och drive. Blåssektionen lägger ut långa toner över en muskulös tung rytm. Man kan ändå känna den finska myllan under den slimmade ytan. Det är urbant, coolt, hippt.
En helt annan värld öppnar sig en halvtimme senare. På andra sidan Torneälven, i fullsatta Björkö kyrka uppträder sångerskan Johanna Iivanainen tillsammans med gitarristen Mikko Iivanainen, ett par av Finlands populäraste artister.
- Jag älskar landsbygden, den finska landsbygden här utanför fönstren, säger Johanna Iivanainen.
Stämningen andas frid, trygghet och harmoni. Hennes vackra fylliga röst kompas av makens gitarrspel. Det blir både akustiskt och en hårt distad elgitarr a la Hendrix eller Jeff Beck, ett underbart vackert gitarrspel, som gör att det inte blir sockrat och sött. Duon bjuder på finska sånger, en negro spiritual och som extranummer Pieni Sydän (lilla hjärtat) som i deras tappning inte handlar om liten mänsklig kärlek utan svindeln inför högre makter.
Söndagens huvudkonsert på Pikisaari bjuder på en bred trippel. Johan Björklunds senaste konstellation är experimentell, men också skojig och enkel.
Karin Krog från Norge är en erfaren sångerska som behärskar och fördjupar den breda vägens jazz. En udda, men fin avslutning står Wimme Saari och hans lilla orkester för. Wimme härmar sjöfåglarna från hembyn Kelottijärvi i finska Lappland, drar en jojkavdelning och bygger med orkestern upp en nästan schamanistisk extas. Mellansnacket serveras med sträv humor på samiska och finska språket.
Musiken binder samman städerna Haparanda och Torneå till en enhet. Det är inte långt mellan spelställena, men om man fick önska sig något skulle det finnas färgglada festivalcyklar att glida omkring på mellan musikhaken.
Så jobbar vi med nyheter