Decembermörkret har sänkt sig över den lilla byn Tallberg i övre Vitådalen, Norrbotten. Det är slutet av 1950-talet, julfirandet är i full gång i mormors och morfars hus och 8-årige Kenth Sundberg känner sig pirrig och förväntansfull. Då och då kastar han en blick ut genom köksfönstret. Plötsligt anar han en ljusglimt i den snöklädda skogen, en häst framför en rissla försedd med flammande facklor lösgör sig ur skuggorna. Tomten är på väg.
– Om jag blundar kan jag se det framför mig än i dag, säger Kenth Sundberg som i dag bor i Sörbyn i Bodens kommun.
Jultomten kom genom skogen varje julafton under hela hans barndom, så länge som morföräldrarna bodde kvar i huset i Tallberg. Trots att det har gått mer än ett halvt sekel så är minnena glasklara:
– Längst upp i byn, i en gård som kallades ”uppi högste” fanns en tomte som åkte runt i hela byn. Han hade häst och rissla och stannade kanske tio minuter på varje ställe. De for en sväng ner i ”bygget” också, drygt en kilometer bort, där det fanns några gårdar. Jag kunde se ljuset från facklorna och då visste jag hur länge det skulle ta innan de var framme hos oss. Om man får den bilden som barn kan man plocka fram den när som helst.
– Det kanske är därför som man vart en tomte, säger han och skrattar högt.
Upplevelserna satte sina spår hos Kenth Sundberg som tidigt började samla på just tomtar. Hemma i huset har han lagom till första advent plockat fram hela gänget, som hittills blivit mer än 1 100 stycken. Och han har koll på varenda en. Omsorgsfullt har han placerat dem i grupper med olika teman och i prydliga rader.
– De här var de första, säger han och pekar på två smala tomtar som fått plats ovanför hallspegeln.
– Dem gjorde jag själv när jag var liten, det var de som startade alltihop. Och de som står här nedanför har ungarna gjort.
Antalet växer år för år. Sedan förra julen har det tillkommit 37 stycken.
– Jag spanar alltid efter nya. Det finns i bakhuvudet hela tiden, även mitt i sommaren. Men man ska gå på loppmarknad när man ska ha tomtar, inte i affärer. De tomtar jag har köpt i år kostade mig bara 70 kronor, så det blir mycket billigare. Och man kan göra riktiga fynd. Ju äldre, desto roligare.
Han har inga speciella krav på tomtarna, alla material, färger och storlekar går bra, men han vill helst inte ha flera av samma sort. Variation i stället för mängd är det som gäller.
Från första advent och en bit in i januari får tomtarna stå framme innan de stuvas in i förrådet igen, i en bestämd ordning:
– Jag har ett visst system, det finns en tanke bakom. När jag har burit fram dem och travat upp dem så går jag runt och plockar och ställer fram dem, och flyttar på dem så att de passar ihop.
– Jag brukar hålla ut till trettondagen innan jag packar ner allt igen, men 90 procent av tomtarna har sin egen låda, så jag travar inte bara ihop dem i en hög. Resterande 10 procent rullar jag in i bubbelplast.
En riktig raritet finns i samlingen. Kenth visar en gammal tomte, troligen av tyskt ursprung, som är en mekanisk leksak, ännu fullt fungerande. Den går att skruva upp med nyckel så att den börjar gå.
– Den kommer från min faster, jag fick den av mina kusiner efter hennes bortgång, berättar han.
Flera vackra, klassiska Jenny Nyström-tomtar står också i hyllan. Men någon favorit har han inte:
– Jag tycker att alla har sin tjusning, det är ingen som jag håller fram mer än någon annan.
Kenth Sundbergs hus har även en övervåning, men där finns det inte några tomtar – än så länge. Men vem vet? Snart kanske det är tomtar på loftet också.
birgitta.ostling@norrbottensmedia.se