"Sauna" - svettig finsk skräck
"En otroligt korkad idé". Det tyckte regissören när han för första gången fick höra talas om filmen "Sauna".Men resultatet blev en nominering till Nordiska rådets filmpris.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
- Det lät som en film med ungdomar som åker till en enslig stuga, klär av sig nakna, sätter sig i en bastu och dödas av ett monster som bor i aggregatet, säger Annila.
- Men vi vände på idén helt och hållet. Jag har alltid velat göra en film om synder och förlåtelse, och det finns en gammal finsk förkristen myt om hur bastun renar oss från våra synder. Man tvättade spädbarn och lik i bastun. Den tanken kunde vi använda.
Skräckdrama
Resultatet blev en film som är lika mycket tungt drama som skräck. Spelplatsen är de karelska skogarna strax efter det nordiska tjugofemårskriget 1570-1595. En svenskrysk fredskommission ska fastställa gränsen mellan de svenska och ryska rikena.
En gräns som går rakt igenom en by där det finns en stor, ödesmättad byggnad.
Filmen hade finsk premiär för ett år sedan och delade både kritikerna och publiken, berättar AJ Annila.
- En del säger mästerverk, andra slöseri med tid. Jag tror att skräckfansen blev besvikna för att den var för mycket drama, och de vanliga biobesökarna ser inte skräck.
Höll på Sverige
I Sverige går Sauna direkt till dvd och släpps i veckan. I hemlandet nominerades den däremot till sju Jussi, den finska motsvarigheten till Guldbaggen, och belönades med tre statyetter. Dessutom var den landets bidrag till Nordiska rådets filmpris, som gick till Lars von Triers Antichrist.
- Antichrist, ja... Nu måste jag vara diplomatisk, säger Annila.
- Jag höll faktiskt på den svenska filmen, Ljusår, ett mästerverk. Men jag ser upp till von Trier också. Antichrist är underbart regisserad, men... nej, han hade fel den här gången. Den hade varit mycket starkare om den inte varit så medvetet provokativ.
Så jobbar vi med nyheter