25 år efter tv-serien Lorry är Stefan Sauk fortfarande skeptisk. Hans uppdaterade skepticism handlar om utvecklingen och han hävdar att det som fick sägas för 25 år sedan i den allmänna debatten och i public service inte får sägas nu. Foträta åsiktspoliser står alltid beredda att ingripa
Den galne doktor Dengroth får vi bara se en filmsnutt av, men han håller väl. Det gäller också adelsmannen Rutger som ger sin brunblåa diagnos över tillståndet i landet.
Sauk gör en turné genom landet och då kan det passa att driva med stockholmarna, skitnödiga stockholmare som ser ut som om de har en skruvmejsel uppkörd i arslet och tävlar om att klä sig i de rätta åsikterna. Där finns inga vuxna, bara långa barn som går omkring med en latte i handen.
Det blir också några vändor om kulturrasism, pepparkaksgubbar, negerbollar och högpigmenterade, om att ordet ras bör förbjudas liksom att förbjuda tillverkning av de bollar som i den politiska korrekthetens tid bara får ha förleden ”choklad-”.
Och så en drift om åldersfascism, sopsortering, kravmarkering och ordet ”värdegrund”, samtidens språkliga Ebola. Värdegrund handlar om att uppfostra vuxna som inte fick någon fostran i skolan, hävdar Sauk och drar parallellen till kinesernas hjärntvätt. Kineser har ju ingen empati. Det ska kännas att vi är en bit in i 2000-talet, långt ifrån Lorry.
Om landsorten tycker däremot Sauk och då speciellt Norrbotten. Han gillar dialekter och under kvällen imiterar han Överkalixmål, Bodenmål, östgötska, skånska och andra lokala tungomål.
Det är stundtals en mycket rolig samhällskritik, men den glider bara fram på ytan och fiskar efter de enkla poängerna. Sauk betecknar sig som partilös och sätter på sig den egentillverkade etiketten ”attackhumanist”.
Ibland hamnar Stefan Sauk under ytan, nära botten. Då blir också recensenten skeptisk. Det gör Sauk med en långsökt intervju med en alkoholist om supervalåret. Gudrun Schyman beskrivs som först kommunist, sedan alkoholist och nu feminist. Det inslaget hade föreställningen mått väl av att vara utan.
Det gäller också Sauks svar på miljöpartistens nakenprotest under sommarens Almedalen. Sauks framför en penisprotest, med budskapet skrivet på organet och under stora krumbukter.
Då saknas det någon promille alkoholhalt i blodet för att det ska ge något utbyte och det kunde inte Sagateatern stå till tjänst med utskänkning av i pausen. Vi fick behålla omdömet.