I bakgrunden står Luossavaara stadigt. I förgrunden, däremot, är Kiruna huller om buller – huskropparna är skeva, marken lutar och under snön gapar djupa sprickor, redo att sluka staden.
Jan Vajstedts ’”Giron” II’, som just nu finns att se på Galleri Skáidi i Nikkaluokta, beskriver kirunabornas sargade stolthet över sin stad i och med flytten av den. När Jan Vajstedt började måla i den här lite dystopiska stilen, för fem-sex år sedan, var det många som upplevde motiven som skrämmande, och framför allt orealistiska.
– Men sedan har det visat sig: det kommer att bli så här. Man kan inte drömma sig bort. Nu har det gått så pass långt att det är realistiskt. Man har redan börjat riva det gamla, säger Jan Vajstedt.
Det är en smärta som känns djupt in i hjärtat på honom.
– Och samtidigt måste vi ju flytta. Staden är byggd på malmen.
Om Jan Vajstedts stadsmiljöer är dramatiska och provokativa, kan hans naturbilder sägas stå i kontrast till det. Motiven är stillsamma fjällvyer, många från trakterna kring Kaalasjärvi, där Jan Vajstedt har sina rötter.
– Jag känner mig hemma här.
Han sitter gärna ute och betraktar landskapen, och målar antingen av dem på plats eller försöker återskapa deras känsla, som enligt honom är något utöver vad som kan fastna på ett fotografi. Ofta avbildar han fjällen i pastellfärgad vårvinterskrud.
– Jag är inte så intresserad av det där gröna. Och på sommaren är det så mycket mygg, skrattar han.
Dottern Liselotte Wajstedt har inte målat sedan sist hon och Jan Vajstedt ställde ut tillsammans, 2005 i stadshuset i Kiruna. Hon jobbar med film och gör just nu en dokumentär i Norge. Men när Jan Vajstedt blev inbjuden att ställa ut i Nikkaluokta, och frågade sin dotter om hon också ville bidra, kom hon igång med målandet igen.
– Hon vill ha det här djupet, det handlar ofta om hennes tankar, konstaterar Jan Vajstedt när han betraktar dotterns alster.
Samtidigt är det inte svårt att känna igen vissa teman: naturen och gruvstaden, till exempel.
– Vi har något gemensamt, men vi har inte pratat om det utan det har blivit så av sig självt, säger Jan Vajstedt.
Han berättar att han tidigt lärde dottern att teckna perspektiv och skuggor.
– När andra målade prinsessor tecknade hon bläckhorn från Bolagsområdet.
Liselotte Wajstedt har studerat konst på bland annat Kungliga Konsthögskolan i Stockholm – hennes pappa, däremot, är självlärd konstnär. Han utvecklar sig tekniskt allteftersom och är medlem i Kiruna konstkollektiv. Enligt honom finns många begåvade konstnärer i Kiruna – men det är en kämpig tillvaro.
– Det är ont om utställningslokaler. Under turistsäsongen kan man visa sina bilder, men sedan är det slut.
Sex mil från centrala Kiruna är Galleri Skáidi inte en perfekt utställningslokal heller – de flesta som passerar är turister med fjällen i sikte.
– Men jag tycker om att ställa ut i Nikkaluokta. Man mår gott här, säger Jan Vajstedt.