Vild norrlänning tar till orda. Så lyder titeln på den samling som nu ges ut av Luleåförlaget Black Island Books. Den innehåller texter av Birger Vikström, aldrig tidigare publicerade i bokform.
Peo Rasks intresse för Birger Vikströms författarskap tog fart i samband med att han 2010 återutgav boken Dubbelkrut. De efterforskningar han gjorde gav material till boken Mitt namn är Birger Vikström. Så enkelt är mitt elände! som kom 2011 och delvis innehåller texter som aldrig tidigare publicerats.
Men Peo Rask kände sig ändå inte riktigt klar med Birger Vikström. Bland Kungliga bibliotekets mikrofilmer hittade han texter som tryckts i dagstidningar och fackförbundspress och som nu alltså blivit till en tredje bok.
- Nu är det färdigt i alla fall. Det material som går att få fram håller nog inte för en bok till, säger han.
Birger Vikström, född i Södra Bredåker och uppvuxen i Granbergsträsk i Västerbotten, har fått ett eftermäle som en litteraturens humorist. Hans liv och leverne har ofta beskrivits i närmast mytiska ordalag. Han växte upp under fattiga omständigheter där skogshuggning och diverse kroppsarbeten gav pengar till brödfödan. Birger Vikström drabbades tidigt av tuberkulos och vistades på olika sanatorier. Efter värnplikten studerade han vid Brunnsviks folkhögskola där han kom in på författarbanan och sedermera blev en av Klarabohemerna i Stockholm.
Han dog sjuk och utfattig 1958, vid 37 års ålder. Då hade han ändå hunnit med att ge ut åtta böcker.
- Han är väl inte den störste stilisten som kom fram på 50-talet, det finns många som kan rankas som bättre författare. Men det finns få författarskap som är lika säregna och det tror jag har att göra med hans livsbetingelser, säger Peo Rask.
Birger Vikström hade knappt en egen bostad. Han bodde i skogskojor, på hotell i Klarakvarteren och på sanatorier. Skrivandet kunde ibland ske i någon väntsal till en järnvägsstation - med följd att texterna inte alltid fick den fullständiga skärpan.
Rask ser i Birger Vikström en särpräglad och vildvuxen författare. En skicklig betraktare som skildrar utanförskapet och står på de åsidosattas sida.
- Han har ofta en satirisk udd men jag tycker inte att han är direkt politisk. Han har haft svårt att bli betraktad som en av våra arbetarförfattare, fastän han har haft mer kroppsarbete än de flesta.
- Jag hoppas det. I alla fall så underlättar det att texterna är tillgängliga. Det har redan visat sig att det finns ett intresse för honom trots att det är så pass länge sedan han gick bort. Men efterfrågan kommer nog ändå att minska i takt med att de som känner till honom droppar av.
Utgivningen av Birger Vikström är hur som helst inget han räknar med att bli rik på.
- Nej, på så sätt är det en vansinnesgrej. Men det är lite typiskt mig, säger Peo Rask.