Få livsfilosofiska tankar är av samma klyschklass som Carpe Diem. Ta tillvara dagen, lev i nuet! Å andra sidan är det förmodligen få insikter som människan lika länge vetat av.
Ruth Ozeki har gjort budskapet tydligt genom att döpa en av sina huvudkaraktärer till Nao, uttalat som engelskans now. Nao är en mobbad och utsatt 16-åring, bosatt i Tokyo. Hon skriver dagbok från sina sista dagar på jorden. Självmord ligger i släkten. En förfader blev som kamikazepilot beordrad till det och Naos pappa har gjort flera fumliga försök. Nao tänker att om man ändå ska dö är det lika bra att få det överstökat.
Sin dagbok skriver hon i ett häfte med omslag från den franska versionen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Förhoppningen är att hennes ord ska sträcka sig framåt i tiden och nå någon läsare.
Denna någon har Ozeki kallat Ruth. Hon är författare, bosatt på andra sidan havet på en ö utanför Kanadas västkust. Ruth har fastnat i skrivandet av sina memoarer när hon hittar Naos dagbok, brev och lite annat i en ilandspolad Hello Kitty-matlåda. Hon tolkar det som skräp från tsunamin i Tohoku i norra Japan 2011.
Ruth börjar läsa och orden, hennes tolkningar och kompletterande fantasier flätas samman. Som Nao skrivit i sin dagbok: Tillsammans ska vi skapa magi.
Mest har Nao velat berätta om sin gammelmormor, en zenbuddhistisk nunna som är 104 år och gör allt väldigt långsamt. Hon skojar om att det är för att bre ut tiden, så att hon ska få mer av den och leva längre. När hon dör efterlämnar hon ett enda nedplitat tecken, det för Att leva - för närvarande.
Berättelsen är säregen och sinnrik, men också överlastad med detaljer och fakta. På var och varannan sida fotnötter, de flesta om japanska ords och uttrycks betydelser eller hänvisningar till den zenbuddhism inom vilken Ozeki också är präst.
I den bitvis bistra skildringen förenas tankarna över tid och hav med brev ur det förflutna, fantasier med andar och drömsekvenser. Allt illustrerar på sitt sätt kvantteorins begrepp sammanflätning – det Albert Einstein kallade ”spöklik avståndsverkan.”
En saga, i sanning, fascinerande men också krävande.