Sammanhållande kontraster
KONSTSpeglingarLena Kriström KulinKonstens hus, LuleåPågår t o m 4 maj
Foto:
Skulpterandet sker i vit alabaster och svart magnetit (som blandats med cement) och det uppstår ett naturligt spänningsfält mellan materialen. Den vita alabastern tycks vara luftig, lätt och har en slätare karaktär än den grova magnetiten. Alabastern har också en viss transparens, medan blandningen av magnetit och cement närmast tycks suga ljus från omgivningen. Även i själva tekniken finns en skillnad som slår igenom på verkens karaktär. I alabastern har Kriström Kulin mejslat fram skulpturen utifrån och in ur stenblocket, medan hon i magnetitskulpturerna har byggt upp verken från grunden och lagt lager till lager av magnetit och cementblandning.
Kriström Kulins utställning kretsar främst kring fyra teman: Hon, Tillit, Bergtagen och Twist. Och även om skulpturerna dominerar utställningen så finns ett antal textiler och teckningar i svart och vitt, som ett slags komplement till skulpturen.
Men det är skulpturerna som står i fokus och i synnerhet verket BERGTAGEN som står centralt i utställningsrummet och dominerar med genom sin tyngd och monumentalitet. Det är ett huvud som lutar sig bakåt, närmast mediterande och för tanken på ordet bergtagen till något mer hängivet och mediterande, snarare än bortrövat.
Den närmast meditativa tonen går också igen i många av Kriström Kulins verk och det finns både något klassicistiskt och modernistiskt över dem, med tydliga referenser till den svenska konsthistorien.
Och det är en genomarbetad utställning, som hålls samman genom Kriström Kulins hållning till kontrasterna, där motsatserna vitt och svart, grovt och slätt hela tiden spelar mot varandra.
Så jobbar vi med nyheter