– Yes, ropar den annars tämligen tystlåtne slovaken Marek Korencik.
Det är måndag morgon i Luleås D-hall där isen är nyspolad och blank. Korencik höga ”Ja!” kommer efter att han för första gången någonsin fått se sin tränare, konståkaren Clara Callne, falla.
– That never happens, but now! skrattar Marek och Clara bjuder på ett leende.
Hon är snabbt upp på fötter igen och har en otrolig koll på dem. Det var den skridskotekniken som Marek ville komma åt när han i fjol tog kontakt med Luleå konståkningsklubb, detta efter ett tips från Luleå hockeys före detta vice vd Thor Stöckel. ”Ta privatlektioner hos en konståkare”, sa han och Marek nappade.
– Jag ville utveckla min åkning, och det här har visat sig vara väldigt bra träning för mig, säger Korencik som satte igång med privatlektioner hos Callne för ett år sedan.
Den dag vi är på plats har hon ännu en hockeyprofil på isen. Jens Själin, Mareks tränare i J18-laget.
– Det är första gången jag är med här. Jag blev så nyfiken. Marek har ju utvecklats enormt bra i sin skridskoåkning sedan Clara började träna honom.
– Vad kul att höra, säger Callne som med entusiasm tagit sig an uppdraget.
– Jag lär mig mycket själv av det här. Sånt som kroppen gör på automatik inom konståkningen ska förklaras och visas tydligt så att Marek greppar det, vilket gjort att jag liksom fått mer kontroll även på min egen åkning.
Detaljerat är ordet. Det syns när träningen drar igång. Callne avslöjar direkt om Korencik hamnar rätt eller fel. Rättar till hållningar och visar på var trycket ska ligga. Ibland behöver hon inte ens ögonen för att bedöma det utan hör på ljudet av hans skär.
– Såg du den där, frågar Marek från isen när Callne just varit fokuserad på att svara på en av våra frågor och därmed inte sett hans framsteg, varpå svaret blir:
– Nej, men jag hörde. Heja!
Jens Själin ler.
– Hon har koll.
Callne åker ut på isen och de jobbar vidare. Clara visar först, sedan övar Marek och Jens hakar på. Tränare Själin får problem.
– Jag har aldrig någonsin gjort övningar som de här tidigare. Det slår helt slint i huvudet. Men det är intressant!
Marek är inne i flytet, det syns.
– Jag märker hur mycket snabbare jag blivit och betydligt stabilare sedan vi började träna i fjol.
– Mycket handlar om att du blivit mjukare i knäna. Nu när du kommer ner där blir hela rörelsen snabbare, förklarar Callne.
Jens Själin visar hur Marek såg ut för ett år sedan när han kom till Luleå och det dåvarande J18-laget.
– Du sprang liksom fram, på små korta steg. Nu har du fått ut längden i skären rejält och har dessutom mycket stabilare hållning.
Korencik ler åt minnet. Det verkar som att han växer av berömmet i sin redan långa kropp på en och nittio.
Träningen fortsätter. Marek ska åka baklänges och få upp farten genom att låtsas att någon puttar honom starkt i axeln. ”Tänk bak, bak och tryck med axeln”, ropar Callne. Det handlar med andra ord inte bara om fötter och knän.
– Givetvis ska hela kroppen med och där tror jag vi konståkare tränar noggrannare. Hockeyspelarna tenderar att öva teknik de första åren men sedan fokusera mest på spelet. Det gäller att sätta ihop helheten och ha koll på sin kropp, eller rättare sagt vara fokuserad på vad man gör med den.
Marek lyssnar intresserat om än svenskan ännu är lite svår för honom. Han svarar på engelska.
– Jag har fått en helt annan respekt för konståkning efter det här. Jag har sett ned på den sporten, vilket många hockeyspelare gör, men nu har jag fattat hur skickliga de verkligen är och hur mycket vi har att lära av dem.