Mjärden är tom, sånär som på några tusenbröder. Allt skylls på klimathotet numera. Här har det bara blivit kallare. Men även det fick samma förklaring av någon forskare i radio.
– Koldioxiden.
Själv har jag fått skrivkramp. Vänster tumme inne i hjärnan har inte gjort annat än tänkt självkritiskt ända sedan löven sprack ut.
Jag sågar, i hopp om att någonting av det där ska luckras upp. Men ingenting händer.
Tvåtaktsoljor blandas, och tre skruvar har lossnat från dörrhandtaget till vedboden. Visst är det underligt, att det alltid saknas tre skruvar någonstans.
Sexton grader visar termometern.
Jag drömmer om ett liv utan bankkonto. Så får det bli. Jag stannar här ett helt år i vildmarken, som livet var förr. Utan datorhallar, under spretande granris.
Ha! Här kan inte NSA se mig. Inte ens via satellit.