Säckpiporna återvänder

Jag vet inte om Korns frontman Jonathan Davis letat upp sin gamla säckpipa igen och tagit med sig instrumentet in i studion. Men säckpipor hörs för första gången på en Kornplatta sedan albumdebuten 1994.
Nu ska det väl sägas att det inte är den största nyheten på den här plattan. Den som följer bandet vet att det numera är dubstep som gäller.
Det går väl sådär kan man säga. Jag beundrar modet att 16 år efter albumdebuten ge sig in på detta spår men hade gärna sett att omdömet inte helt kastats ut ur studion.
Experimentet visar sig dock passa Davis sångstil väldigt väl och live tror jag flera av låtarna kan få ett rejält lyft.
Men det blir en smula tjatigt i längden. De ständigt distade syntarna skapar en kakafoni av ljud som kryper in under skinnet och irriterar. Många av låtarna har inga egna identiteter utan tenderar att gå in i varandra. Det är när bandet vågar lämna standardformeln som det lyfter. "Burn the obedient" och avslutande "Bleeding out" är dessa lysande undantag.
Ja, just det. På det sistnämnda fick han in säckpipan.