PO Enquist råkade en dag få syn på Lena Nymans manusbunt när de repeterade hans pjäs Tribadernas natt på Dramaten. Hon hade strukit över alla hans regianvisningar med tjocka streck. När han frågade henne varför svarade hon: "Jag vill vara fri från det du tänkt." Ett uttalande så utmärkande för henne att det nu blivit titeln på Annika Perssons biografi om henne.
När Lena Nyman var sex år gammal anmäldes hon av sina föräldrar till en teaterskola i hopp om att hon skulle bli mindre blyg. Men det blev i stället startskottet för en lång och mångsidig karriär. När hon, som 18-åring, gjorde huvudrollen i filmen 491 av Vilgot Sjöman hade hon därför redan erfarenhet som barnstjärna från teater, tv och film.
Och sen rullade det på med fler roller. Ingmar Bergman tycker hon skulle söka till scenskolan, det gjorde hon och kom in. Under flera år varvade hon teater med film, revy och skivinspelningar. Hon geniförklarades som skådespelerska, var efterfrågad och omsvärmad. Men det fanns en baksida, Nyman levde ett hårt liv och var grav missbrukare.
Perssons biografi bygger i första hand på det rika material som Nyman lämnade efter sig vid sin död - dagböcker, almanackor, fotografier, anteckningsblock. Hon hade själv velat skriva sina memoarer, men orkade inte. För att göra bilden ännu mer fullständig berättar dessutom många av Nymans vänner och kollegor om sina minnen av henne för Persson.
Det är en rätt entydig bild av Lena Nyman som växer fram. Superbegåvad, smart, stark utstrålning, avverkade män på löpande band - de var alla galna i henne, men hon var rastlös, drack, fastade och hetsåt. Hela sitt liv var hon kroppsfixerad. Och inte blev det bättre av att kritiker recenserade hennes kropp i Jag är nyfiken - gul. Bland annat skrev författaren och akademiledamoten Artur Lundquist att "...man får nästan avsmak för henne när hon är naken." Man häpnar!
Hon käkade bantingspiller, som höll henne vaken, tog sömntabletter och antidepressiva medel. Hon drack för att dämpa ångestattackerna eller fick ångestattacker av att hon drack. Det gick rundgång i missbruket, men inte förrän efter många år blev hennes missbruk offentligt när hon togs för rattfylleri, miste körkortet och satt i fängelse. Men redan innan dess hade Nymans liv börjat gå sönder, hon skötte inte sitt jobb, förhållanden kraschade och hon blev sjuk och ensam.
Persson fokuserar på personen Nyman, hennes framgångar, hennes mörker och hennes förhållanden till män. Men hon vill också framhålla den belästa Lena Nyman. Hon var så mycket mer än söt, pigg och glad. Särskilt som ung slukade hon allt hon kom över - böcker, teater, konserter, opera, utställningar mm. Hon var också en sökande människa. Persson kommer henne nära.