Så långt ifrån "slick" man kan komma
KONSERTPADDINGTON DISTORTION COMBOPotatiskällar’n (Kronan), Luleå, onsdag, kl. 20.30
Foto:
Det börjar statiskt. Carl Olssons blick är fastlåst vid en enda punkt på Potatiskällaren’s kalla betonggolv. Han hamrar mekaniskt på en virveltrumma till en förinspelad fond av vacker synthflöjt, ett plinkande piano och ett långsamt arpeggio i moll. Syntharna blir fler och fler. Ljudbilden växer och växer. Men Carl Olsson står kvar och hamrar tills första låten, Industrial Skyline, är över.
Dystert värre. Potatiskällar’ns betongväggar förstärker Paddington DCs hårda, sönderrivna ljudbild. Vissa synthljud låter som att de kommer trasas sönder och flyga iväg i små, små bitar. Mina tunna tygskor är till föga hjälp från iskylan som strålar upp från källargolvet. Det är med andra ord ypperliga förhållanden för Paddington DCs musik. Jag döper den härmed till betongelectro.
Kristallklar Natta med sin briljanta, värmländska text. I Left the Garage and Started Walking med ösig, smutsig och otajt(?) trummaskin och Henrik Berggrensk ångestsång. Oh No, Oh Yes där Carl Olsson dansar ryckigt och oregelbundet som vore han Ian Curtis. Så bra.
Och så långt ifrån det negativa adjektivet "slick" man kan komma. Vilket givetvis är högst eftersträvansvärt.
Fotnot: Pga pressläggningstiden kunde vi inte närvara under det andra bandet The Mimoids konsert.
Så jobbar vi med nyheter